Blog Image

S/Y Hakuna Matata

Tonga September 2017

Resedagbok Posted on Fri, September 29, 2017 21:52:22

Tonga september 2017

Efter en
vecka på Niue bestämde vi oss för att gå till Tonga. Landet består av många öar
och är det sista kungadömet i Södra Stilla havet. Egen valuta, turism och fiske
är största inkomstkällorna. Kungen bor i Nuku’alofa i huvudstaden på de södra
öarna. I norra delen Vavau Group ligger staden Neiafu omgiven av en fantastisk arkipelag.
När valarna vilar går de in på lugnt vatten mellan öarna.

Pangaimotu viken

Vägen dit
blev blankt hav, ingen vind och oftast motström. Valar såg vi på morgonen som
rullade runt femtio meter ifrån oss. På vägen förlorade vi en dag när vi passerade datumlinjen. Man har gjort en böj på 180 graders linjen så hela Tonga har samma datum.
Vi gick in i hamnen vid elva tiden och
försökte hinna klarera in innan lunch. Det gick men de gav oss bara en bunt
papper att fylla i och besked att komma tillbaks efter deras lunch. Vi
återvände till båten, satte oss i sittbrunnen och började fylla i den ansenliga
bunten formulär. Innan vi var klara kom tull och immigration i egenskap av en
stor trevlig man klädd i klassisk svart tongakjol och brett bälte. Han skickade
snabbt iväg Ingvar till ATM automaten för att ta ut Tonga valutan pa’anga. Under
tiden tipsade han mig hur jag skulle fylla i resterande formulär och vilka jag
kunde hoppa över. Efter honom kom sjuksköterskan och ställde några frågor och
vi betalade 100 pa’anga i avgift till sjukvård. Senare fick vi betala 20 pa`anga
för sophantering. Vi passade på att köpa färska grönsaker på marknaden innan vi
gick ut för att hitta en boj i viken.Viken är
djup så det finns bojar att hyra som ägs av Beluga Diving som har valsafaris, fiske,
dyk och snorklings turer. Det går också att ankra närmast land.

Lilla hamnen

Staden har
många små affärer som ägs av kineser där man får tag i det mesta bara man
letar. Det är inte alltid att ungdomarna som sitter vid kassan kan engelska som
är det officiella språket här. Bageri finns och många bra restauranger.
Kryssningsfartyg kommer varannan vecka under högsäsong och hotellen ser ut att
ha många turister. Många näringsidkare kommer från New Zealand och Australien.
På marknaden finns stora mängder traditionella hantverk som är svårt att låta
bli att köpa även om man inget behöver.
Sundowner ombord på Hakuna Matata, fyra svenska båtar i viken. Fotograf Halvar från norska båten Wilhelm hade tagit med renen som de hittat i en butik.

Hantverk tillverkades överallt

Kyrkobesök i
katolsk kyrka på söndagen med fantastisk sång och fina stämmor helt utan
instrument. Alla var klädda i traditionella kläder.

Två glada systrar på promenad

Hel familj på promenad

Gammalt och Nytt

Vi gick ut i
arkipelagen och hittade en vik där vi ankrade tillsammans med många andra
båtar. En kväll hade vi sundowner ute på revet medan solen gick ner och
vattnet återvände så udden vi var på blev ganska liten till slut.Familjen som
ägde ön där vi låg erbjöd sig att göra en fest för oss seglare. På
lördagskvällen samlades vi alla på stranden ca 30 personer och försåg oss med
tongansk mat som kvinnorna lagat. Familjen hade 11 barn, många av dem gick i
skola i Matamaka, en annan ö i viken, under veckorna och de äldre gick på college i Neiafu. Trevlig
tillställning, kändes bra att bidra till deras försörjning. Efter middagen
dansade och sjöng småflickorna med inlevelse för oss.

På morgonen
hade jag varit på Yoga pass med Ann Helen från Norska Wilhelm på samma
sandstrand. Har Yoga matta och tänkte inte på No myggen som finns på stränderna
men ack vilka bett som började klias tolv timmar senare, två nätter med täta
insmörjningar av klåda stillande. Går över så småningom.

Långpromenad över ön gav fina bilder.Märke för förbjudet fiskeområde

Naturligt

Väder
situationen just nu är att det skall passera ett stort lågtryck från Tasmansjön
med mycket vind och regn så alla båtar har valt att gå in till staden. Vi var
ute i god tid och fick boj vilket känns bra så vi kan sitta och förbereda oss
med alla blanketter som skall fyllas i och skickas till Fiji vår nästa
destination.

Trevlig
kväll i Pangaimotu viken ombord på Bonnie av Stockholm som nyss kommit, nu var
vi fyra svenska båtar igen.

Seglar till Fiji idag ca 3 dagars segling. Trevlig avslutning på Tonga vistelsen blev glass fest med hemlagad glass av Dan på Blå Ellinor.



Niue september 2017

Resedagbok Posted on Sat, September 09, 2017 02:48:13

Niue september 2017

Några
blåsiga dagar på Palmerston men inte värre än att Bob hämtade oss utanför revet
varje dag. När prognosen visade att vind och vågor skulle minska seglade vi
iväg och hade vind ända fram till Niue. Skönt slippa använda diesel.Lokal flicka på besök

Vid lunchtid
efter ca tre dygn närmade vi oss ön och hade kontakt med kanadensiske Dan som
vi träffat redan i Colombia och som nu erbjöd sig att möta oss vid en boj.
Fungerade bra trots en del svall och ösregn. Ön är en enda stor korall som
ligger på ett fast berg så det är djupt direkt utanför land. Här håller många
av valarna till när de föder sina barn. Nu pågår valräkning som man kan anmäla
sig till om man är intresserad. Inte ovanligt att valarna simmar mellan båtarna
och man hör dem sjunga och blåsa ibland på nätterna. Imponerande djur. Mindre
imponerande är sjöormarna som kan bli rejält stora och kommer ibland simmande
med huvudet högt i vattnet. Då avstår vi bad.

Ön är
annorlunda mot vad vi sett tidigare. Niue är ett av världens minsta länder,
räknas som protektorat under New Zealand som stöttar ekonomi, försvar och
utrikespolitik. Numera har man bara 1700 invånare eftersom man har
medborgarskap i New Zealand har många flyttat dit, man räknar med mer än 40000
personer. Vi såg massor tomma övergivna hus då vi var på bilutflykt med Ulla
och Pelle på Loupan.Här har naturen tagit över

Även uttjänta bilar står överallt på tomter och
skogsdungar. Sannolikt har man ingenstans att göra av dem. Svårt att försörja
sig på Niue, finns bara kommunala arbeten, affärer och turism. Här skapades också
domän .nu välkänt i IT världen. Frimärken härifrån är populära bland samlare.
Mycket speciell kaj att angöra med jollen, man kör fram till en trappa och går
iland där man så tar tag i en kran som lyfter upp jollen på kajen. Detta för
att inte slita ut jollen totalt i svallet mot den hårda korallen och cement.

Det finns
många grottor att besöka runt hela ön. Fantastiska konstverk skapade i naturen
av limestone i röda/ gröna nyanser och korall. Det blir mycket klättrande upp
och ner med olika svårighetsgrad men är absolut värt besväret. Stigarna är
välmarkerade med rep att hålla i om det är brant och stegar ibland. Ön har haft
stora möjligheter att försvara sig och ha kontroll över kommande båtar.
1700-talet blev Captain Cook inte insläppt på ön så han kallade befolkningen
ogästvänliga vilket visade sig vara helt fel. Tvärtom är folket fantastiskt
hjälpsamma och trevliga. Förbud för landgång drabbade även de första
missionärerna medan kyrkan idag har en stark ställning.

Hårt och vasst korall berg

Här finns
internationell flygplats, två gånger i veckan kan man flyga till Auckland på
New Zeeland. Sjukhuset är bara ett par år gammalt och har god standard.
Turistbyrån är behjälplig med det mesta efter att Yacht Klubben ändrat riktning
och nu servar backpackers.

Vi hyrde bil
och Pelle erbjöd sig att köra så för detta skaffade han sig ett Niue körkort
som polisen skrev ut. Ska bli intressant att höra om han kunnat använda det som
legitimation.

Klockan fick
vi ställa bakåt en timme så nu är vi tretton timmar efter er där hemma.



Palmerston Cook`s Islands augusti 2017

Resedagbok Posted on Wed, August 30, 2017 07:26:54

Palmerston Cook`s Islands augusti 2017

Vi hade
skickat mail och aviserat vår ankomst så vi bara anropade på VHF att vi var
framme. Palmerston en vacker låg atoll ligger långt ute i havet, den enda ön i
Cook`s Islands som har engelska som modersmål. Beskedet var att vi skulle bli anvisade en boj. En stund senare kom ansvariga personer ombord och vi avverkade
alla formaliteter. Eftersom vi kommit in tidigare än vi trott på grund av
mycket vind blev vi tillfrågade om vi ville följa med direkt för lunch. Palmerston
är en låg atoll omgiven av korallrev och stor lagun i mitten. På revet finns
många mutu (ö) men bara en är bebodd.Marsters

Ön har 52
invånare och i stort sett alla är släkt. På artonhundratalet kom en engelsman i
drottningens tjänst som tillsyningsman till Palmerston. Han fick efter några år
ön och hittade en maori flicka att gifta sig med och inte nog med det han gifte
sig med två av hennes kusiner också. Så småningom fick han tjugoen barn och han
bestämde sig för att dela upp ön i tre delar. Så är det fortfarande och många
av ättlingarna bor kvar. Kvarboende äldste sonen ärver titeln Familyhead i sin
del av ön. De enda som inte är släkt är prästen, sjuksköterskan och två lärare.
Skolan har femton elever. Kyrkan är stark och präglar folket. Några av dem har
utbildat sig utomlands och efter några år kommit tillbaks till det lugna livet
på ön. Man sätter självständigheten högt även om man är medborgare i New
Zealand.Bygatan på Bobs del av önFamiljen Bob Masters

Numera har
man fiske som huvudnäring men har också gästande seglare som inkomstkälla. Alla
avgifter till administration blir kvar på ön. Man har erbjudits en flygstripa
men avböjt för man vill inte ha turister. Däremot är seglare välkomna och blir
alltid adopterade av en familj. Familjen bjuder på lunch varje dag och man blir
alltid hämtad ute vid båten. Passagen genom korallrevet är svår och inte
lämplig för gummibåtar. Vi fem båtar som låg inblåsta vid Bobs bojar valde att
bli hämtade varje dag för lunch men vi bidrog flera dagar med olika rätter
lagade ombord. Trevligt att äta tillsammans med familjen och både värdfolket
och barnen tycktes trivas med besökarna. Supply båten kommer minst två gånger
om året, ibland flera gånger.Familjen Marsters med alla tillfälliga familjemedlemmar

För två år
sedan fick man solpaneler för elförsörjning, ett danskt bistånds projekt. Nu
har man el hela dygnet. Regnvatten samlar man och lagrar i stora cisterner. Man
brukar sällan vara utan vatten.

Vi blev
liggande i väntan på att vädret skulle lugna sig, varken vind eller vågor var
lämpliga att ge sig ut i. Fin utsikt och ibland dök valar upp som hoppade och
landade brett för att göra sig av med snäckor i skinnet. På söndagen blev det
kyrkobesök. Obligatoriskt med hatt för damer så vi fick låna. Inga bara knä
eller axlar var tillåtet.

Alla nio
båtar som ligger på rad vid bojar sitter på däck vid frukost. Valvakt!
Imponerande när de kommer nära, en engelsk båt hade fått nattsömnen störd av
val sång.

Henry lär sig att fotografera



Bora Bora, Society Islands 2017

Resedagbok Posted on Wed, August 30, 2017 00:27:38

Bora Bora augusti 2017

Överseglingen
till Bora Bora var behaglig och vi hittade en boj utanför Mai Kai Yacht Club
direkt. Närhet till staden Vaitape och flera jolle bryggor. Bra restaurang och
pool ute.

Vaitape var
livligt trafikerad från morgon till kväll, inga trottoarer så man fick kryssa
fram mellan bilarna.

Bora Bora är
den mest turistiga ön i franska Polynesien. Många av lokalbefolkningen på andra
öar menade att man aldrig besöker ön för att befolkningen förändrat sig och
anpassat sig till turismen istället för att bevara det genuina polynesiska
sättet att leva.

Det fanns
många välbesökta hotell, kryssnings fartyg och en stor del charter båtar. Hotellen
låg fint med rum och balkong på pålar i vattnet. Gästerna roade sig med dykning
och olika vattensporter. Flygbåten gick frekvent förbi vår vik och passagerarna
tog sina första semesterbilder på däck.

Vi flyttade
oss till Bloody Mary välkänt hotell närmre revet på östsidan. Besök i baren med
Ulla och Pelle så vi kunde lämna vårt bidrag till dollar tavlan i form av en
tjugo kronors sedel, fungerade bra enligt bartendern. Kanske bröt vi en trend för
vi såg bara dollarsedlar.

När det
började blåsa upp tvingades vi byta sida till väst för att inte bli så
exponerade för den kraftiga syd ost vinden. Istället hamnade vi vid revet som
varierade i djup så det skiftade i alla blå nyanser. Njutbart vackert. Trafiken
där vi låg var tät med Hilton hotellets tenderbåtar för gäster.

Tanken var
att bara stanna några dagar på Bora Bora men mycket vind och framför allt 4-5
meters vågor gjorde att vi avvaktade bättre väder.

Bora Bora
Yacht Club hade också bojar men vi hann aldrig fram förrän någon hann före. Det
var inte så lockande att ankra i 25 m djup så vi låg kvar utanför vårt rev på
10 m.En sjunken skuta

På andra
sidan av ön fanns bättre snorklings ställen men vartefter vinden tilltog från
samma riktning blev det inget alternativ. Varje dag
följde vi väderprognoserna som visade att vind och vågor minskar kommande helg.
Passande att vi avverkade varsin förkylning innan dess.

När så vind
och vågor började avta gav vi oss iväg. Efter fem och en halv dag kunde vi ta
en boj på Palmerston.



Taaha augusti 2017

Resedagbok Posted on Sun, August 06, 2017 22:03:15

Taaha augusti 2017

Lite olika vad man kan behöva

Raiatea och
Taaha ligger innanför samma korallrev. Taaha är en liten småmysig ö med 5000
personer och alla vi mött hälsar och verkar trevliga. Taranga låg förtöjd vid
boj i Tapuamu en vik på västsidan. Det fanns bara tre bojar så vi fick
djupankra på 21 meter. Vi fick fäste direkt så vi tänkte ligga kvar nästa dag
men ändrade oss när två bojar blev lediga, känns bra att ligga vid boj om
vindbyarna blir starka.

Baguette prenumeration

Långa
promenader hade vi behov av så vi traskade och njöt av att gå vid vattnet. Vi
hade tänkt gå till en dansk som driver Vanilla Valley men när vi frågade någon
vi mötte insåg vi att det blir för långt. Dagen efter var det lite regnskurar
så vi lyckades hitta öns enda biluthyrningsfirma och de var nöjda och ville vi
skulle sprida att de fanns. Vi körde alla vägar som fanns på kartan och kom
till vägs ände två gånger. Fina utsikts punkter och Vanilla Valley var trevligt
och vi fick en bra föreläsning av Brians lokalfödda fru. Förstår varför vanilj
är världens näst dyraste krydda, mycket arbete och tillsyn för att inget ska gå
fel. Vanilj tillhör Orkidé släktet.

Vid vår
ankrings vik låg ett Rom destilleri Pari Pari, Pascal som är fransman kommer
från ett vindistrikt. Pari Pari tillverkar också tvål och parfym.

Vi bestämde
att ta jollen över till korallrevet för att se Coral Garden. Man förtöjer
jollen och går till revet, därifrån flyter man med strömmen förbi
korallhuvuden. De flesta korallerna såg friska ut och det var rikligt med fisk
i alla regnbågens färger. En härlig snorklings tur.

När vi
tyckte vi sett Taaha seglade vi över till BoraBora där vi skall klarera ut från
Franska Polynesien.



Raiatea juli 2017

Resedagbok Posted on Sun, August 06, 2017 12:31:14

Raiatea juli 2017

Vi kom till
Uturoa på Raiatea en lördag efter att vi seglat stand by åt danska Taranga som
var utan motorkraft. Seglingen gick bra och de klarade sig utan vår hjälp i
hamn. Ingvar tog emot på stadsbryggan och vädret var bra.

Vi blev
varnade av grannbåtarna och Richard att låsa allt av värde på däck och vara
försiktiga.

Richard
beställde kabel och kabelsko från Papeete sedan fick vi bara vänta, det skulle
komma med färjan.

Vi gjorde
som Richard sa och låste bensin/dieseldunkar och naturligtvis utombordaren med
vajer och kätting. Vi har alltid legat med öppna takfönster, Ingvar brukar
känna när regnet stänker på hans fötter. Nu kunde vi bara ha sidofönster öppna
och använda fläktar för att stå ut. Det är några grader svalare under den
australiska vintern och ska vara torrare.

Klockan halv
fem vaknar jag av att Ingvar flyger upp och öppnar takluckan. Han berättade att
det varit någon på däck och känt på våra kättingar och när han ropade hoppade
personen i land. På land fanns två ungdomar till och alla lade benen på ryggen
snabbt.

Morgonen
efter pratade vi med andra seglare och det verkar vara vanligt att man
undersöker nya båtar i hamnen. Efter det fick vi ingen mer påhälsning.

På Raiatea
finns en legend om en Tiare blomma(Gardenia)som bara växer där, den heter Tiare
Apetahi och är fridlyst så man ska bara besöka växtplatsen med guide. Tiare är
nations blomma i Franska Polynesien, vit vacker och väldoftande. Legenden berättar
att Apetahi efter en familjekonflikt gick upp i bergen och skar av sig en hand
som hon planterade innan hon förblödde. En tid efteråt växte det upp en halv
Tiareblomma med fem kronblad som påminner om en hand. Raiatea är enda stället
den växer på. Franska Polynesien har många legender.

Marknadens 10 års jubileum

Det skall börjas i tidIbland när
man lyssnar på samtal eller musik tycker man att det är mycket upprepningar.
Alfabetet har bara tretton bokstäver och endast fyra vokaler så de används
flitigt.

Kablar och
kabelsko kom och det blev snart klart men då kom Richard på att vi kanske kunde
ta med en Impeller till Taranga för de hade seglat iväg redan. Vi väntade och
kom iväg precis innan vinden ökade för mycket i styrka.



Huahine juli 2017

Resedagbok Posted on Sun, August 06, 2017 11:48:18

Huahine juli 2017

Det fick bli
nattsegling även om vi läste att vinden avtar på småtimmarna. Vi gillar inte
att gå in i mörker och det var ingen sjö att tala om. Mycket riktigt när det
började ljusna avtog vinden och vi gled fram för vi hade ingen brådska. Så
småningom fick vi ändå starta motorn. De stora båtarna som kom bakom började
köra om den ena efter den andra, de hade avvaktat tills det ljusnade.

Huahine har
två pass i revet på nordvästra sidan, enkla passager. Vi hittade snart en plats
på skapligt avstånd till Dingy bryggan.

Semesterhus att hyra

Fare heter
tätorten, ön har 6000 invånare. Det finns en affär med bra utbud och
supplybåten kom ofta. Fare Yacht Club som hade Dingy bryggan hjälpte till med
det mesta. Personalen kunde engelska och man hade ett bra kök, hyrde ut cyklar
och biljardbord. Turistbyrån hade stängt så Maitai Lapita Village ordnade också
för turister.

Vi försökte
hyra bil på de tre firmor som fanns men det fanns inga lediga. De hade bara
några bilar var. Vi cyklade en dag på den norra delen av ön till en helig
historisk plats och tittade på gamla ruiner. Tyvärr var nästan all info på
franska.Museum

Vidare cyklade vi till bäcken med de heliga ålarna med blå ögon som
man skulle mata. De hade nog blivit matade länge för de var makabert stora.

Rimo på Fare
Yacht Club tog oss med på biltur runt ön med vår amerikanske kompis Dan.
Trevligt och mycket sevärt. Han visade hur vi skulle tillverka tallrikar av
löv, när det dukades av behövde man bara kasta dem. Lunch på Mahana Resort var
utmärkt vid underbara viken Avea, turkos vatten och sikt ner till tio m.

På Lapita
Hotel var vi och intog en god middag med samtidig underhållning av Heiva
dansare och sångare. Huahines vinnande dansare och sångare hade framträdande flera
kvällar så vi köpte biljetter till sista framträdandet. Vid det laget hade vi
sett så många framträdanden att det var svårt att värdera.

Varje dag
var det något på gång, cykeltävlingar, kanottävling med utriggar kanoter eller
Ukulele musik med sång.

En kväll
fick vi höra att en katamaran gått på grund på revet i södra delen av ön. Den
hade kommit för nära och blivit uppspolad på revet. De sex familjemedlemmarna
var oskadade men chockade. Räddningsaktionen med helikopter och ytbärgare
fungerade mycket bra. Båten var dock inte möjlig att bärga. Tragiskt men ändå
tur att ingen blev skadad.

Ulla och
Pelle som kommit tillbaka från Sverige kom och vi hade några trevliga kvällar
tillsammans. På Lapita fick vi en lektion i Pareo användning. Man sveper tyget
på olika sätt runt kroppen, snyggt och praktiskt om man får till det.

Vi fick
problem med el så vi bokade Richard som bor halva året på Raiatea och tar
småjobb.

Det var med
lite tveksamhet vi lämnade Huahine där vi trivdes så bra.



Moorea juli 2017

Resedagbok Posted on Sun, August 06, 2017 10:56:05

Moorea juli 2017

När
utombordaren anlänt och testats seglade vi till Moorea. Kom dit på
eftermiddagen och ankrade innanför revet utanför staden Maharepa. Kristallklart
vatten, så vid ankringen knockade vi nästan en stingrocka. Ankringsplatsen var
fin med revet på en sida, höga berg på den andra och fyra meters ankringsdjup i
klart vatten.

Innan det
blev mörkt vid sextiden sjösatte vi jollen och tog en tur till Moorea Beach
Club. Många korallhuvuden att se upp för men väl markerat sista sträckan när
det blev grundare.

Så kul att
kryssa fram med ny motor.

Strandbaren
hade god mat och fin utsikt mot brytningarna vid revet i solnedgången.

Tillbaks
ombord gick vi igenom broschyrer och planerings böcker för de kommande öarna.

Morgonen
efter tog vi jollen längre in i viken där vi bekantade oss med byn. Jag tog en
bild av Ingvar sittande på en sten vid vattnet och han ville ta en bild av mig
på samma ställe. När jag satt mig rasslade det i gräset och något hoppade ner i
vattnet. Döm om vår förvåning när vi tittade, det var en orm som snabbt simmade
omkring. Vi hade hört att det inte skulle finnas ormar i Polynesien. Senare
frågade vi flera av lokalbefolkningen men alla sa det finns inte orm här. När
vi senare läste om faror på Fiji fanns ormen med i beskrivningen. Tjugo gånger
giftigare än någon land orm, anfaller bara när den blir hotad. Den vilar vid
stenar på land. Vid incident ska man isolera kroppsdelen, förbereda sig på HLR
och se till så personen kommer under vård snarast.

Ingvar
tappade en lagning i en framtand så vi tog kontakt med en tandläkare och han
skulle få komma morgonen efter. I receptionen på Bali Hai där vi fick hjälp med
bokning sa man att vi borde ta taxi. Tidigt tog vi jollen till Bali Hai, taxi
en stund som sen stannade 100 m från ”vår strand bar”. Vi promenerade tillbaka.

Dagarna
efter snorklade vi och badade från båten och bara njöt.



« PreviousNext »