S/Y Hakuna Matata

Fiji och New Zealand november
2017

Bråda dagar
när vi skulle iväg från Fiji. Vår Met Bob (meteorolog) menade att det var läge
att segla på fredagen, han är inte sjöman så han tänker nog inte på att man sen
gammalt inte ska segla på en fredag vilket sägs betyda otur. Vi provianterade
och lagade mat, beräknade tio dagar till Whangarei eller Opua på New Zealand. Peter
på Vagabond ville testa vårt vakuum packande, det fick han förstås och som tack
fick vi två middagar. Utklareringen skulle vara fredag morgon och efter det
fick man inte stanna många timmar. Vi åt lunch gemensamt med Vagabond och gick
igenom seglingsplan.Dagen före avsegling mot New Zealand

Klockan tre
seglade vi ut från Vuda Marina med sikte på New Zealand. Bra fart från början
och vinden ökade när vi kommit genom korall revet mot öppet vatten. Vagabond
tvingades vända innan de var framme vid revet då ett vantfäste gått sönder. Vi
valde att fortsätta.

När klockan
var fem ropade holländska Anne Carolines Janniche, som lovat leda SSB radion,
upp oss och tre båtar för liten pratstund och väder diskussion. Vår MetBob hade
gett oss en seglingsplan som var snarlik de andras. Vi var alltså fyra båtar på
väg mot samma mål och bestämde att höras av samma tid varje dag.

Vart efter
dagarna gick fick vi problem den ena båten efter den andra. Anne Carolines
autopilot gick sönder, det blev handstyrning hela vägen. Gadders motor gick
inte starta så han seglade hela vägen. Ett tag fick vi vinden emot oss
samtidigt med motström så vi kom knappt framåt. Något dygn senare informerade
Janniche att de fått överhettning i sina batterier och hon ville gärna ha avlösning
som sammankallande för radion. Finska Manta som startat tre dagar senare hade
anslutit och Auli tog över uppgiften.Sy Manta

Vår autopilot gav sig också men vi hade vind
så vi kunde fortsätta segla med vindrodret.

Daglig
positions rapport skickade vi till Bob och fick snabbt svar med
rekommendationer. Efter fem dygn kom Vagabond också igång efter reparation. På
tionde dagen kom vi till Opua men valde att segla en natt till så vi närmade
oss vårt slutmål Whangarei.Marsten Cove Marina

När vi nått
30 grader syd satte vi kurs direkt mot Marsden Cove där vi klarerade in för att
dagen efter gå upp i floden när tidvattnet kommit in. Leden i floden var väl
markerad och vi hade ett par timmar på oss för att hinna upp så länge det fanns
tillräckligt med vatten.

Vi fick en
plats vid bryggan bland båtar från många länder. Vi började med att kontakta
riggare och kapellmakare som vi tänkt anlita.Phil från UK Sailmaker’s

Flera dagar ägnade vi åt att lära
känna staden. En trevlig småstad med stort utbud av det mesta. Staden har 97
restauranger med olika menyer. Så småningom började vi med arbetet ombord. Kvällarna
umgicks vi med andra besättningar, varje söndag var det gemensam grillkväll
vilket var trevligt.Middag på The Quay

Kostar gör det….

På hemväg

Strandpromenad

Utriggare att hyra

Lepard säl på vår brygga

En morgon
hade vi besök på bryggan av Leopard säl som simmat upp från ishavet. Det kom
upp anslag om hur man skulle bete sig, inte gå närmre än tjugo meter, inte ha
uppblåsbar jolle i vattnet. De kan bli aggressiva om de känner sig hotade och
biter sönder jollar underifrån.

Auli och Hannu från Sy Manta

Efter två
veckors flitigt arbete var vi klara att ge oss av till Auckland för besök hos
Phil och Laura innan vi skulle flyga hem. Seglarvänner som vi korsade Atlanten
med och firade jul med på Martinique. Båten togs upp på land och får det bra
tror vi i NZ sommarväder.2 meter nytt räcke

Upp ur vattnet

Tillsammans
med Ulla och Pelle tog vi bussen till Auckland.Auckland

Vår norska
seglarkompis som vi träffade första gången i Papeete och som senare berättade att
han också skulle till Whangarei. Vi väntade honom innan vi åkte men så fick
Ingvar ett meddelande från sonen i Norge om att en norrman plockats upp från
vattnet en bit utanför NZ. Vi trodde genast att det kunde vara han eftersom vi
inte sett så många norska båtar. Letade fram lokaltidningar på nätet och
hittade reportage från räddningsaktionen. Han skulle komma till Auckland under
dagen.En av många i Devonport

Kiwi Living Nordic Style (Nordön)

Vi skulle bo
hos Laura och Phil i Devonport några dagar. De jobbade på dagarna så vi passade
på att se oss om. Devonport var en mysig stadsdel så vi tog en bussrundtur som
var mycket givande eftersom chauffören berättade stadsdelens historia. Auckland 1,3 miljoner invånare

Onsdagsregatta

Trimaran segling

Flera marinor i området

En dag
tog vi färjan till Waiheke en ö med många vandrings leder över berg och dalar.
På många ställen fanns lockande ”vattenhål” härliga vingårdar med vinprovning
och restauranger av god kvalitet.

Ankringsvik Waiheke

Sko tvätt innan tillträde till vandringsleden

Vinodling

Vinprovning

När vi kom
till flygplatsen hade Ingvar kontaktat Harald som meddelade att han skulle åka
samma flyg som oss till Frankfurt. En härlig känsla att se honom och han berättade
om sina upplevelser. Han hade gått från Tonga och var 130 Nm från NZ och i färd
med att städa under durken (alla vet att det är noga med NZ) när det plötsligt
kom en stor våg som kastade båten upp och åt sidan där den slog i vattnet med stor kraft. Han blev slängd mot skrovet, en del av inredningen lossnade, två fönster
som satt i skrovet gick sönder och båten började ta in vatten. Efter ett tag
var det så mycket vatten att det slog ut elsystemet. Han larmade och höll
kontakt med sjöräddningen hela tiden samtidigt som han öste vatten. Han fick
besked om att ett lastfartyg kunde nå honom så småningom men helikopter kunde
inte gå ut på grund av det hårda vädret. Efter två dygn var fartyget framme och
man påbörjade räddningsaktionen. Han fick besked att man ville att han skulle
hoppa i nätet som man kastat ut. Han hamnade inte i nätet utan blev liggande
och drev, 40 minuter i 18 gradigt vatten. När båten vänt lyckades man komma så
nära att en matros kunde nå honom och sätta på honom en sele. Själv var han totalt
utmattad och orkade inget. Matrosen klättrade bredvid honom på en stege och
fick på så vis upp honom på lastfartyget där han blev väl omhändertagen. Han
fick inte med sig mer än shorts och t-shirt som han hade på sig. På flygplatsen
satt vi intill ett par, han sjöofficer som hörde vad vi pratade om. Han öppnade
sin bag och tog upp en långärmad tröja och en regnjacka som han gav Harald.
Jeans och t-shirt hade han fått av norske konsuln, skor av en matros från Fiji
ombord på lastfartyget. När det verkligen behövs finns hjälpen ofta nära. Otroligt
vilken tur han haft.

Ett välkommet återseende

Väl hemma
var vi trötta efter lång flygning och tolv timmars tidsskillnad. Det tog nästan
en vecka innan vi kom ifatt. Kort sjukhusinläggning för mig, besök hos
tandläkare, födelsedagar, barndop och julklappsinköp så känns det som vanligt
igen.

Nu ser vi
fram emot julen och önskar alla följare en GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Fiji oktober 2017

Det är 426
Nm från Tonga till Fiji. Vi valde att gå lördag eftermiddag för att inte komma
för tidigt fram. Framför oss seglade Vagabond med Captain Dan från Kanada och
hans nya kvinna Cheryl.Vagabond

Det är många rev på vägen så vi gick norrut för att
slippa dem speciellt på nätterna. Vi gick in i viken och hade många timmar kvar
innan dagsljus, vi hade haft bra segling. Vinden tilltog till kuling i byarna.
Snart upptäckte vi att vi var nära att tappa vindrodret, Ingvar hade en
säkerhetslina på som räddade det åt oss. Autopiloten fick ta vid men även den
brakade ihop efter ett tag. Handstyrning hela natten var ganska obekvämt och vi
var lite mosiga av sömnbrist och styrning i den hårda vinden.

Stor skillnad på ebb och flod

Väl framme i
Savu Savu på ön Vitu Levu förtöjde vi vid en boj som tillhörde Vaitui Kelekele Marina.
Vi var fjärde båt den dagen och sist av dem som skulle klareras. Representanter
från myndigheterna kom ombord, sex personer med båtföraren. Vi hade skickat
blanketter i massor så det blev snart avklarat. Så överraskar en av damerna med
att säga att vi skulle bjuda dem på lunch eftersom de inte fått någon lunch.
Det hade inte vi heller och dessutom hade vi inga Fiji dollar och kursen på US
dollar försökte man sätta till sin fördel. Dessutom upplyste man om att det var
10000 dollar i bot om man talade med någon innan man klarerat in. En amerikan
från grannbåten kom förbi innan de kom och informerade om att de helst såg att
vi betalade med US dollar och varför. Vi förklarade att vi inte såg någon logik
i detta och det blev inte mer diskussion om det. Bula Vinaka, Hej och Tack
lärde vi oss första timmen. Alla hälsade och var hur trevliga som helst, lite
nyfikna på oss och var vi kom från.

Savu Savu
var en liten stad med mycket folk. Det indiska inslaget dominerade och de
flesta restauranger var indiska med fantastiskt god mat till godtagbart pris.
Indierna kom hit som arbetare, hämtade så småningom sina familjer och blev
bofasta. Trots att man är född i landet har man ingen rätt att äga mark men man
kan hyra.

Fiji har 333
öar med mängder av korallrev mellan. Sjökorten stämde inte alltid med
verkligheten och sjömätningar var inte gjorda på många ställen. Det tog lite
tid att ta sig fram, inte alltid lätt att se botten när det var vågor och
mulet. Fiji bjuder på underbart klimat och härlig segling.

Öarna ligger
utspridda och är indelade i grupper. Vi lämnade SavuSavu efter en vecka när
alla trasigheter var lagade. Innan vi gick inhandlade vi Kava på marknaden som
behövs för att bjuda chiefen på öarna man besöker. Har man tur blir det en
Sevusevu fest innan man far vidare. Som vi ångrade att vi inte gått lite
fortare så vi hade sluppit känna stress att segla mot New Zealand innan cyklonsäsongen.

Började
seglingen söderut i Yasava group där bland annat Blue Lagoon ligger, filmen
spelades in där. Första viken var blåsig och lite trixig att ta sig in i. Peter
som kom i SavuSavu är Dans nya crew och skall vara med till New Zealand, följde
med Ingvar i land och avlade artighets visit med Kava. De fick vänligt
mottagande och blev tillfrågade om vi ville gå deras grott vandring dagen efter
men vi hade inte tid. Nattsömnen var god trots den hårda vinden.

Nästa vik
blev där vi låg för oss själva och hade ingen kontakt med by folket mer än att
vi vinkade åt dem när de körde förbi.

Barnen möter

Morgonen
efter seglade vi till en ö som hade ett fint Turtle Resort på andra sidan dit
vi promenerade efter att vi hälsat på byäldsten som representerade byn när
chiefen var borta. Han var sjuttiofem år och hade nitton barn. Chiefen var och
tog emot rugby laget som vunnit i semifinal och skulle firas. Ön hade tvåhundra
invånare varav hundra barn. De kom ut till oss i båtarna i kanoter och
allehanda farkoster. Dix hette vår lille vägvisare med uttalade
ledaregenskaper. Han visade runt i byn efter tillåtelse av by äldsten. Många av
de andra barnen följde med. De flesta vuxna arbetade på resorten och vandrade
över berget dagligen.

Ingvar med Kava paket i handen

Efter att vi
passerat Yasava öarna gick vi till Vuda Marin och satte igång förberedelserna
för överseglingen till NZ som vi räknar med tar tio dagar. Kvällarna
promenerade vi till Nila Resort och unnade oss god indisk middag.

Tonga september 2017

Efter en
vecka på Niue bestämde vi oss för att gå till Tonga. Landet består av många öar
och är det sista kungadömet i Södra Stilla havet. Egen valuta, turism och fiske
är största inkomstkällorna. Kungen bor i Nuku’alofa i huvudstaden på de södra
öarna. I norra delen Vavau Group ligger staden Neiafu omgiven av en fantastisk arkipelag.
När valarna vilar går de in på lugnt vatten mellan öarna.

Pangaimotu viken

Vägen dit
blev blankt hav, ingen vind och oftast motström. Valar såg vi på morgonen som
rullade runt femtio meter ifrån oss. På vägen förlorade vi en dag när vi passerade datumlinjen. Man har gjort en böj på 180 graders linjen så hela Tonga har samma datum.
Vi gick in i hamnen vid elva tiden och
försökte hinna klarera in innan lunch. Det gick men de gav oss bara en bunt
papper att fylla i och besked att komma tillbaks efter deras lunch. Vi
återvände till båten, satte oss i sittbrunnen och började fylla i den ansenliga
bunten formulär. Innan vi var klara kom tull och immigration i egenskap av en
stor trevlig man klädd i klassisk svart tongakjol och brett bälte. Han skickade
snabbt iväg Ingvar till ATM automaten för att ta ut Tonga valutan pa’anga. Under
tiden tipsade han mig hur jag skulle fylla i resterande formulär och vilka jag
kunde hoppa över. Efter honom kom sjuksköterskan och ställde några frågor och
vi betalade 100 pa’anga i avgift till sjukvård. Senare fick vi betala 20 pa`anga
för sophantering. Vi passade på att köpa färska grönsaker på marknaden innan vi
gick ut för att hitta en boj i viken.Viken är
djup så det finns bojar att hyra som ägs av Beluga Diving som har valsafaris, fiske,
dyk och snorklings turer. Det går också att ankra närmast land.

Lilla hamnen

Staden har
många små affärer som ägs av kineser där man får tag i det mesta bara man
letar. Det är inte alltid att ungdomarna som sitter vid kassan kan engelska som
är det officiella språket här. Bageri finns och många bra restauranger.
Kryssningsfartyg kommer varannan vecka under högsäsong och hotellen ser ut att
ha många turister. Många näringsidkare kommer från New Zealand och Australien.
På marknaden finns stora mängder traditionella hantverk som är svårt att låta
bli att köpa även om man inget behöver.
Sundowner ombord på Hakuna Matata, fyra svenska båtar i viken. Fotograf Halvar från norska båten Wilhelm hade tagit med renen som de hittat i en butik.

Hantverk tillverkades överallt

Kyrkobesök i
katolsk kyrka på söndagen med fantastisk sång och fina stämmor helt utan
instrument. Alla var klädda i traditionella kläder.

Två glada systrar på promenad

Hel familj på promenad

Gammalt och Nytt

Vi gick ut i
arkipelagen och hittade en vik där vi ankrade tillsammans med många andra
båtar. En kväll hade vi sundowner ute på revet medan solen gick ner och
vattnet återvände så udden vi var på blev ganska liten till slut.Familjen som
ägde ön där vi låg erbjöd sig att göra en fest för oss seglare. På
lördagskvällen samlades vi alla på stranden ca 30 personer och försåg oss med
tongansk mat som kvinnorna lagat. Familjen hade 11 barn, många av dem gick i
skola i Matamaka, en annan ö i viken, under veckorna och de äldre gick på college i Neiafu. Trevlig
tillställning, kändes bra att bidra till deras försörjning. Efter middagen
dansade och sjöng småflickorna med inlevelse för oss.

På morgonen
hade jag varit på Yoga pass med Ann Helen från Norska Wilhelm på samma
sandstrand. Har Yoga matta och tänkte inte på No myggen som finns på stränderna
men ack vilka bett som började klias tolv timmar senare, två nätter med täta
insmörjningar av klåda stillande. Går över så småningom.

Långpromenad över ön gav fina bilder.Märke för förbjudet fiskeområde

Naturligt

Väder
situationen just nu är att det skall passera ett stort lågtryck från Tasmansjön
med mycket vind och regn så alla båtar har valt att gå in till staden. Vi var
ute i god tid och fick boj vilket känns bra så vi kan sitta och förbereda oss
med alla blanketter som skall fyllas i och skickas till Fiji vår nästa
destination.

Trevlig
kväll i Pangaimotu viken ombord på Bonnie av Stockholm som nyss kommit, nu var
vi fyra svenska båtar igen.

Seglar till Fiji idag ca 3 dagars segling. Trevlig avslutning på Tonga vistelsen blev glass fest med hemlagad glass av Dan på Blå Ellinor.

Niue september 2017

Några
blåsiga dagar på Palmerston men inte värre än att Bob hämtade oss utanför revet
varje dag. När prognosen visade att vind och vågor skulle minska seglade vi
iväg och hade vind ända fram till Niue. Skönt slippa använda diesel.Lokal flicka på besök

Vid lunchtid
efter ca tre dygn närmade vi oss ön och hade kontakt med kanadensiske Dan som
vi träffat redan i Colombia och som nu erbjöd sig att möta oss vid en boj.
Fungerade bra trots en del svall och ösregn. Ön är en enda stor korall som
ligger på ett fast berg så det är djupt direkt utanför land. Här håller många
av valarna till när de föder sina barn. Nu pågår valräkning som man kan anmäla
sig till om man är intresserad. Inte ovanligt att valarna simmar mellan båtarna
och man hör dem sjunga och blåsa ibland på nätterna. Imponerande djur. Mindre
imponerande är sjöormarna som kan bli rejält stora och kommer ibland simmande
med huvudet högt i vattnet. Då avstår vi bad.

Ön är
annorlunda mot vad vi sett tidigare. Niue är ett av världens minsta länder,
räknas som protektorat under New Zealand som stöttar ekonomi, försvar och
utrikespolitik. Numera har man bara 1700 invånare eftersom man har
medborgarskap i New Zealand har många flyttat dit, man räknar med mer än 40000
personer. Vi såg massor tomma övergivna hus då vi var på bilutflykt med Ulla
och Pelle på Loupan.Här har naturen tagit över

Även uttjänta bilar står överallt på tomter och
skogsdungar. Sannolikt har man ingenstans att göra av dem. Svårt att försörja
sig på Niue, finns bara kommunala arbeten, affärer och turism. Här skapades också
domän .nu välkänt i IT världen. Frimärken härifrån är populära bland samlare.
Mycket speciell kaj att angöra med jollen, man kör fram till en trappa och går
iland där man så tar tag i en kran som lyfter upp jollen på kajen. Detta för
att inte slita ut jollen totalt i svallet mot den hårda korallen och cement.

Det finns
många grottor att besöka runt hela ön. Fantastiska konstverk skapade i naturen
av limestone i röda/ gröna nyanser och korall. Det blir mycket klättrande upp
och ner med olika svårighetsgrad men är absolut värt besväret. Stigarna är
välmarkerade med rep att hålla i om det är brant och stegar ibland. Ön har haft
stora möjligheter att försvara sig och ha kontroll över kommande båtar. På
1700-talet blev Captain Cook inte insläppt på ön så han kallade befolkningen
ogästvänliga vilket visade sig vara helt fel. Tvärtom är folket fantastiskt
hjälpsamma och trevliga. Förbud för landgång drabbade även de första
missionärerna medan kyrkan idag har en stark ställning.

Hårt och vasst korall berg

Här finns
internationell flygplats, två gånger i veckan kan man flyga till Auckland på
New Zeeland. Sjukhuset är bara ett par år gammalt och har god standard.
Turistbyrån är behjälplig med det mesta efter att Yacht Klubben ändrat riktning
och nu servar backpackers.

Vi hyrde bil
och Pelle erbjöd sig att köra så för detta skaffade han sig ett Niue körkort
som polisen skrev ut. Ska bli intressant att höra om han kunnat använda det som
legitimation.

Klockan fick
vi ställa bakåt en timme så nu är vi tretton timmar efter er där hemma.

Palmerston Cook`s Islands augusti 2017

Vi hade
skickat mail och aviserat vår ankomst så vi bara anropade på VHF att vi var
framme. Palmerston en vacker låg atoll ligger långt ute i havet, den enda ön i
Cook`s Islands som har engelska som modersmål. Beskedet var att vi skulle bli anvisade en boj. En stund senare kom ansvariga personer ombord och vi avverkade
alla formaliteter. Eftersom vi kommit in tidigare än vi trott på grund av
mycket vind blev vi tillfrågade om vi ville följa med direkt för lunch. Palmerston
är en låg atoll omgiven av korallrev och stor lagun i mitten. På revet finns
många mutu (ö) men bara en är bebodd.Marsters

Ön har 52
invånare och i stort sett alla är släkt. På artonhundratalet kom en engelsman i
drottningens tjänst som tillsyningsman till Palmerston. Han fick efter några år
ön och hittade en maori flicka att gifta sig med och inte nog med det han gifte
sig med två av hennes kusiner också. Så småningom fick han tjugoen barn och han
bestämde sig för att dela upp ön i tre delar. Så är det fortfarande och många
av ättlingarna bor kvar. Kvarboende äldste sonen ärver titeln Familyhead i sin
del av ön. De enda som inte är släkt är prästen, sjuksköterskan och två lärare.
Skolan har femton elever. Kyrkan är stark och präglar folket. Några av dem har
utbildat sig utomlands och efter några år kommit tillbaks till det lugna livet
på ön. Man sätter självständigheten högt även om man är medborgare i New
Zealand.Bygatan på Bobs del av önFamiljen Bob Masters

Numera har
man fiske som huvudnäring men har också gästande seglare som inkomstkälla. Alla
avgifter till administration blir kvar på ön. Man har erbjudits en flygstripa
men avböjt för man vill inte ha turister. Däremot är seglare välkomna och blir
alltid adopterade av en familj. Familjen bjuder på lunch varje dag och man blir
alltid hämtad ute vid båten. Passagen genom korallrevet är svår och inte
lämplig för gummibåtar. Vi fem båtar som låg inblåsta vid Bobs bojar valde att
bli hämtade varje dag för lunch men vi bidrog flera dagar med olika rätter
lagade ombord. Trevligt att äta tillsammans med familjen och både värdfolket
och barnen tycktes trivas med besökarna. Supply båten kommer minst två gånger
om året, ibland flera gånger.Familjen Marsters med alla tillfälliga familjemedlemmar

För två år
sedan fick man solpaneler för elförsörjning, ett danskt bistånds projekt. Nu
har man el hela dygnet. Regnvatten samlar man och lagrar i stora cisterner. Man
brukar sällan vara utan vatten.

Vi blev
liggande i väntan på att vädret skulle lugna sig, varken vind eller vågor var
lämpliga att ge sig ut i. Fin utsikt och ibland dök valar upp som hoppade och
landade brett för att göra sig av med snäckor i skinnet. På söndagen blev det
kyrkobesök. Obligatoriskt med hatt för damer så vi fick låna. Inga bara knä
eller axlar var tillåtet.

Alla nio
båtar som ligger på rad vid bojar sitter på däck vid frukost. Valvakt!
Imponerande när de kommer nära, en engelsk båt hade fått nattsömnen störd av
val sång.

Henry lär sig att fotografera

Bora Bora augusti 2017

Överseglingen
till Bora Bora var behaglig och vi hittade en boj utanför Mai Kai Yacht Club
direkt. Närhet till staden Vaitape och flera jolle bryggor. Bra restaurang och
pool ute.

Vaitape var
livligt trafikerad från morgon till kväll, inga trottoarer så man fick kryssa
fram mellan bilarna.

Bora Bora är
den mest turistiga ön i franska Polynesien. Många av lokalbefolkningen på andra
öar menade att man aldrig besöker ön för att befolkningen förändrat sig och
anpassat sig till turismen istället för att bevara det genuina polynesiska
sättet att leva.

Det fanns
många välbesökta hotell, kryssnings fartyg och en stor del charter båtar. Hotellen
låg fint med rum och balkong på pålar i vattnet. Gästerna roade sig med dykning
och olika vattensporter. Flygbåten gick frekvent förbi vår vik och passagerarna
tog sina första semesterbilder på däck.

Vi flyttade
oss till Bloody Mary välkänt hotell närmre revet på östsidan. Besök i baren med
Ulla och Pelle så vi kunde lämna vårt bidrag till dollar tavlan i form av en
tjugo kronors sedel, fungerade bra enligt bartendern. Kanske bröt vi en trend för
vi såg bara dollarsedlar.

När det
började blåsa upp tvingades vi byta sida till väst för att inte bli så
exponerade för den kraftiga syd ost vinden. Istället hamnade vi vid revet som
varierade i djup så det skiftade i alla blå nyanser. Njutbart vackert. Trafiken
där vi låg var tät med Hilton hotellets tenderbåtar för gäster.

Tanken var
att bara stanna några dagar på Bora Bora men mycket vind och framför allt 4-5
meters vågor gjorde att vi avvaktade bättre väder.

Bora Bora
Yacht Club hade också bojar men vi hann aldrig fram förrän någon hann före. Det
var inte så lockande att ankra i 25 m djup så vi låg kvar utanför vårt rev på
10 m.En sjunken skuta

På andra
sidan av ön fanns bättre snorklings ställen men vartefter vinden tilltog från
samma riktning blev det inget alternativ. Varje dag
följde vi väderprognoserna som visade att vind och vågor minskar kommande helg.
Passande att vi avverkade varsin förkylning innan dess.

När så vind
och vågor började avta gav vi oss iväg. Efter fem och en halv dag kunde vi ta
en boj på Palmerston.

Taaha augusti 2017

Lite olika vad man kan behöva

Raiatea och
Taaha ligger innanför samma korallrev. Taaha är en liten småmysig ö med 5000
personer och alla vi mött hälsar och verkar trevliga. Taranga låg förtöjd vid
boj i Tapuamu en vik på västsidan. Det fanns bara tre bojar så vi fick
djupankra på 21 meter. Vi fick fäste direkt så vi tänkte ligga kvar nästa dag
men ändrade oss när två bojar blev lediga, känns bra att ligga vid boj om
vindbyarna blir starka.

Baguette prenumeration

Långa
promenader hade vi behov av så vi traskade och njöt av att gå vid vattnet. Vi
hade tänkt gå till en dansk som driver Vanilla Valley men när vi frågade någon
vi mötte insåg vi att det blir för långt. Dagen efter var det lite regnskurar
så vi lyckades hitta öns enda biluthyrningsfirma och de var nöjda och ville vi
skulle sprida att de fanns. Vi körde alla vägar som fanns på kartan och kom
till vägs ände två gånger. Fina utsikts punkter och Vanilla Valley var trevligt
och vi fick en bra föreläsning av Brians lokalfödda fru. Förstår varför vanilj
är världens näst dyraste krydda, mycket arbete och tillsyn för att inget ska gå
fel. Vanilj tillhör Orkidé släktet.

Vid vår
ankrings vik låg ett Rom destilleri Pari Pari, Pascal som är fransman kommer
från ett vindistrikt. Pari Pari tillverkar också tvål och parfym.

Vi bestämde
att ta jollen över till korallrevet för att se Coral Garden. Man förtöjer
jollen och går till revet, därifrån flyter man med strömmen förbi
korallhuvuden. De flesta korallerna såg friska ut och det var rikligt med fisk
i alla regnbågens färger. En härlig snorklings tur.

När vi
tyckte vi sett Taaha seglade vi över till BoraBora där vi skall klarera ut från
Franska Polynesien.

Raiatea juli 2017

Vi kom till
Uturoa på Raiatea en lördag efter att vi seglat stand by åt danska Taranga som
var utan motorkraft. Seglingen gick bra och de klarade sig utan vår hjälp i
hamn. Ingvar tog emot på stadsbryggan och vädret var bra.

Vi blev
varnade av grannbåtarna och Richard att låsa allt av värde på däck och vara
försiktiga.

Richard
beställde kabel och kabelsko från Papeete sedan fick vi bara vänta, det skulle
komma med färjan.

Vi gjorde
som Richard sa och låste bensin/dieseldunkar och naturligtvis utombordaren med
vajer och kätting. Vi har alltid legat med öppna takfönster, Ingvar brukar
känna när regnet stänker på hans fötter. Nu kunde vi bara ha sidofönster öppna
och använda fläktar för att stå ut. Det är några grader svalare under den
australiska vintern och ska vara torrare.

Klockan halv
fem vaknar jag av att Ingvar flyger upp och öppnar takluckan. Han berättade att
det varit någon på däck och känt på våra kättingar och när han ropade hoppade
personen i land. På land fanns två ungdomar till och alla lade benen på ryggen
snabbt.

Morgonen
efter pratade vi med andra seglare och det verkar vara vanligt att man
undersöker nya båtar i hamnen. Efter det fick vi ingen mer påhälsning.

På Raiatea
finns en legend om en Tiare blomma(Gardenia)som bara växer där, den heter Tiare
Apetahi och är fridlyst så man ska bara besöka växtplatsen med guide. Tiare är
nations blomma i Franska Polynesien, vit vacker och väldoftande. Legenden berättar
att Apetahi efter en familjekonflikt gick upp i bergen och skar av sig en hand
som hon planterade innan hon förblödde. En tid efteråt växte det upp en halv
Tiareblomma med fem kronblad som påminner om en hand. Raiatea är enda stället
den växer på. Franska Polynesien har många legender.

Marknadens 10 års jubileum

Det skall börjas i tidIbland när
man lyssnar på samtal eller musik tycker man att det är mycket upprepningar.
Alfabetet har bara tretton bokstäver och endast fyra vokaler så de används
flitigt.

Kablar och
kabelsko kom och det blev snart klart men då kom Richard på att vi kanske kunde
ta med en Impeller till Taranga för de hade seglat iväg redan. Vi väntade och
kom iväg precis innan vinden ökade för mycket i styrka.