Vanuatu-Australien oktober 2018 Till januari
2019

Vi bestämde oss i Port Vila att vänta på nästa väderfönster
för segling till Australien istället för att fortsätta till de norra öarna i
Vanuatu. Vi skulle delta i Down Under Rally som började första veckan i
november. Dessutom hade vi slut på alla ge bort/byta saker. Cyklonsäsongen
börjar också i november.

När vi gick fick vi motorsegla 12 timmar, därefter hade vi
fin segling resterande ca 1000 Nm. Vi rapporterade varje dag i South Pacific
Net och kunde följa våra medseglare som gick från Noumea i New Caledonia. De
hade ingen seglingsbar vind alls från sin vinkel.

Framme i Bundaberg Australien började Custom, Emigration och
Biosecurity sina formaliteter. Avgiften för den sistnämnda ingick i anmälningsavgiften
till Down Under Rally. Inklareringen gick smidigt tvärt emot det vi hört om australiska
myndigheter.

Vi hade bokat i marinan och satte snabbt igång med
båtunderhåll. Varvade med promenader till närmaste samhälle Burnetts Heads för
shopping och känguru letande för att få bilder. De fanns ofta inne i samhället där
de visste att det fanns vatten i torkan vilket lokalbefolkningen inte uppskattade.

Seminarierna började i lokal i Burnetts Heads så det blev
promenader varje dag i solskenet.

Första föreläsningen handlade om alla farliga djur som
Australien har. Precis som många seglingsböcker om Australien. I vattnet haj av
alla sorter, söt/salt vattens krokodiler, maneter av olika slag, sjöormar och
rockor på havsbotten. Uppe på land vild hundar, ormar, spindlar, skorpioner och
även kängurur kan gå till attack om de känner sig hotade. Vår föreläsare John
som är född i Australien sade att ni skall veta att de finns även om ni kanske inte
ser någon av dem. Alla hans landsmän höll med, få inte panik och använd sunt
förnuft.

Dagarna var fullbokade av föreläsningar, mycket handlade om
segling i Australien som kräver att man har kontroll på väder och vind i alla
lägen. Går man nära land är det grunt och man måste förflytta sig vid högvatten,
tidvatten skillnaden söder om Brisbane är ca 2,5 m. Dessutom består havsbotten
av sand som förflyttar sig av kraftiga strömmar nära land och vågor. Vi
informerades om VMR (volontary marine rescue) som finns frekvent utmed kusten
som bör kontaktas med VHF innan man passerar en sand bar in i en vik eller
flodmynning, de har aktuell kontroll och kan ange säkra koordinat för
waypoints.

Så vädret som inte är förutsägbart alls, ofta extremväder, det
gäller att hitta väderfönster. Om vindarna vänder kan det blåsa från ett håll
flera veckor. Att försöka segla mot både vind och ström är inte vidare kul.
Inte att segla med vind akterifrån mot strömmen heller.

Kvällarna hade vi sociala aktiviteter, i priset för rallyt ingick
läcker skaldjursbricka eftersom marinans ägare också ägde fisk/skaldjurs mottagningen.

När vi avslutat rallyt hade vi ett bra tillfälle att
fortsätta söderut. Jag hade en dröm att ligga med båten framför Operahuset och Hamnbron
i Sydney.

Ibland får man ge sig, vi insåg att det var väl chansartat
att segla till Sydney och sen inte vara säkra på att vi kan gå mot norr igen i
tid och då kanske missa tiden vi bokat för att lägga upp båten på land innan vi
flyger hem.

Därför gick vi in i Moreton Bay vid Brisbane och ankrade i
Wreck Bay vid underbar sandstrand och goda snorklingsmöjligheter tillsammans
med skotska seglarkompisar Susan och David. När vi stannat där nästan en vecka
lovade prognosen mer vind och vi beslöt oss för att gå in i East Coast Marina i
Manly. Skönt att ligga i marina när det blir stark vind och tryggt
för vid lågvatten låg vi still i leran.

Från Manly kunde vi åka tåg till Brisbane 25 minuter. Vi
var där många gånger och så småningom inhandlade vi varsin cykel som julklapp.
Då kunde vi utnyttja de fina cykellederna som gick nästan ända fram till
Brisbane. När Vinden blev seglingsbar gick vi från Sunshine Coast till Gold
Coast där vi ankrade utanför South Port. När Susan och David gav sig iväg mot
Sydney gick vi mot Manly, stannade vid några vikar och bara njöt av det fina
vädret som bara fortsatte att bli varmare och varmare. Den första värmeböljan
varade i flera veckor, skönt att vara på vattnet.

Vi blev bjudna till Colin och Issi i Sydney, skotskt
seglarpar med stor båt, till helgerna. Bestämde oss för att lämna båten i East
Coast Marina och flyga till Sydney efter jul. Julen firade vi själva, hade
trevliga Face Time samtal med alla barn, barnbarn, barnbarnsbarn i Sverige och Norge.

Vi flög från Brisbane och lärde oss vilka effekter det blir
när olika stater intill varann fattar olika beslut. Queensland ändrade inte
till sommartid vilket New South Wales gjorde. Vi flög dit på en dryg timme och
hem på en halv timme i lokala tider.

I Sydney tog vi tåg till centrum där våra vänner på
Endorphin Beta och Enchantress mötte oss vid stationen.

Vi gjorde staden tillsammans med bro vandring, Operahuset, Botaniska
Trädgården, konstkvarteren och muséer i värmen. Sedan var det skönt att gå
ombord på Endorphin och ha lite vind omkring oss.
Helgen blev mycket trevlig tillsammans med skottarna och
höjdpunkten var nyårsafton ankrade i vik med Operahuset och Hamnbron framför
oss. Eftermiddagen bjöd på sprakande underhållning när ett kraftigt åskväder
drog förbi. Det slutade dock i god tid före barnfyrverkeriet klockan nio. Det
hade regnat kraftigt så de tre hundra båtarna i viken gungade friskt. När
tolvslaget inföll började det riktiga fyrverkeriet som var storslaget och
vackert.

Efter sex dagar tackade vi för trevligt sällskap, god mat
och sa hej då till Colin & Issi, David & Susan och flög till Brisbane.

Vi gjorde oss snart klara i Manly och började segla i Moreton
Bay. Det var varmt och vi ville inte gå upp för Coomera River för tidigt.

Varvet öppnade den sjunde januari efter helgerna och vi blev
snabbt omhändertagna. Mikael som var svensk fanns också där som trevligt
sällskap. Han introducerade oss för norske Per som hade sysslat med båtbygge.
Vi beställde en del arbete av hans son som arbetade i firman.

Själva jobbade vi flitigt på mornar och eftermiddagar för
att konservera båten, mitt på dagen var omöjligt i värmen. Varmaste januari
ever sade man och satte rekord nära +50°C i inlandet. Många buskbränder, döda
fladdermöss och döda fiskar i floderna som inte klarat den högre temperaturen.

Vi gjorde klart på varvet och de flyttade oss till ett fält
för långliggare. Morgonen efter reste vi med tåg till Brisbanes flygplats. Flög
till Canberra som är huvudstaden i Australien. Vi skulle hälsa på hos Lisbet
och Heikki som flyttade till Australien 1969.

När vi landade hade åskvädret börjat efter +41°C och man
välkomnade den korta regnskuren.

Vi installerades i huset och planerade för dagarna vi skulle
stanna. Roy deras son agerade vår chaufför när vi åkte runt i staden. Besökte
Parlamentsbyggnaden, vackert byggd med mycket marmor, trä, fina textilier och
vacker stavparkett. I gångarna var utställningar om Australiens historia. En
del konst och porträtt på alla premiärministrar. På en höjd framför
parlamentsbyggnaden såg vi ner på den gamla parlamentsbyggnaden, allt låg på
rad som i Washington. I parken i närheten hade ursprungsbefolkningen 1974 byggt
Aburgundi Embassy och bosatt sig i parken. De bor fortfarande kvar där och
lagligt idag. De hävdar att de har rätt till den australiska marken.

Följande dag föreslog våra värdar att vi skulle åka till
fjällen där temperaturen är lägre. Biltur på några timmar genom öppet stenigt
landskap och långt mellan gårdarna. När vi kom längre upp på höjderna dök det
upp större samhällen där vintersport utbudet visades även om det var sommar. Vi
åkte upp där vandringslederna 1835 möh började och tittade ut över skidspår och
pister. Vägen från parkeringen var asfalterad och det var värmebubblor i
asfalten och mjukt i kanterna. Mycket vackra vyer åt alla håll.

Vi åkte också till Thredbo Village där det fanns många
semesterlägenheter i trivsam miljö. Dessutom pågick en musikfestival så det
spelades på gator och torg. En mycket trevlig helg hos goda vänner.

På måndagen åkte vi tillbaka till Brisbane, hittade
bagageförvaring och låste in väskorna. Så åkte vi tåg in till centrum där vi
strosade runt i värmen samtidigt som vi shoppade lite. Sist köpte vi tvål och
handdukar för att kunna duscha på flygplatsen. Tur att det nuförtiden finns
duschar på större flygplatser.

Efter en vecka hemma dippade temperaturen och gick ner till
-20°C och tänk vi tyckte det var skönt.