S/Y Hakuna Matata

New Zealand och Fiji maj-juni 2018

Det blev bara kallare och kallare i NZ så vi började längta efter lite värme.

Opua var en bra plats att proviantera på om man hade tillgång till bil. Vi hade kompisen Kapten Dan med bil som skjutsade oss till närliggande städer och gav tips om bra inköpsställen. Vår väderguru gav löpande info och menade att vi skulle segla den 30/5 som många andra. Slaktaren i Kerikeri vakum packade kött vi handlat. Han hade tidigare gett oss ett signerat garanti bevis för hur köttet behandlats och vilken kvalitet det höll. Köttets fina kvalitet kunde vi också skriva under på. Vi provianterade för tre veckor.

KerikeriCaptain Dan

Avseglings dagens morgon var det full aktivitet i marinan när många skulle iväg efter ut klarering. Vi kom iväg som planerat och seglade efter granskning av senaste väderleks prognosen som sa att vi skulle få ishavs vindar under natten. Alla varma kläder vi plockat fram kom till användning i den kalla vinden. Bra segling så vi avverkade distans. Skönt efter tre dagar när vi började märka att vi var tillbaka i tropikerna.Vega

Efter nio dagar hade vi bara natten kvar innan Savusavu så vi började så smått plocka ihop våra saker under den fina lugna seglingen. Packade två soppåsar i en svart större plastsäck och ställde på däck. Senare när stormvindarna härjade som värst såg Ingvar hur sopsäcken for iväg med vinden från babord sida för att därefter komma tillbaka från styrbord sida tom. Vi befarade att våra sopor hamnat i sjön vilket vi lättade kunde konstatera inte var fallet när det blev dagsljus, sop påsarna stod kvar på däck mellan solpanel och reling. Det var bara plastsäcken som varit ute på flygtur. Ingvar hade sovit några timmar på kvällen och avlöste mig vid nio tiden. Jag hade lagt mig men inte somnat när ovädret kom över oss som om någon tryckt på en knapp.

Vinden ökade snabbt och sjön blev fort grövre. Vi revade tidigt och fortsatte under natten så på morgontimmarna hade vi bara en liten bit av genuan kvar men vi seglade för fort även med den och bara masten. Sjön som kom bakifrån rullade oss hit och dit som i en torktumlare. Regnet piskade ner och förstörde sikten. Pågick i sex timmar.

Innan vi passerade revet före Savusavu hade ovädret bedarrat och vi kunde lugnt ta oss in i Copra Shed Marina och förtöja vid en brygga.In klarering i Savusavu

Smidig in klarering och därefter några sömntimmar så kunde vi börja plocka bland oredan ombord.

En del saltad tvätt och mycket saltkristaller på däck.

När vi hämtat oss började vi vår vanliga procedur med att proviantera och skaffa diesel. I Savusavu finns det mesta men lite spritt utmed huvudgatan.

En dag tog vi bussen till Labasa två och en halvtimme från Savusavu. Fantastiskt fint landskap, regnar mycket för att SPCZ (South Pacific Convergence Zone) ofta ligger strax norr om ön den här årstiden och för med sig regn och fuktighet. Labasa är en livfull stad där det indiska inslaget dominerar, 60% av befolkningen är indier. Besökte ett hinduiskt tempel där vi som seden bjuder fick tvätta fötterna och lämna skorna utanför. Prästen visade oss omkring och berättade vad alla altar statyer betydde.Hindu tempel i LabasaMekanisk klockringning i templet
Hindu prästen

När vi tackat och gick därifrån passerade vi Nursing College som drivs av samma organisation.Vi bestämde oss för att höra om vi fick komma in, såg att det var rast. Blev hänvisade till rektorn som gärna berättade om utbildningen som man drivit sedan två år. Stora planer hade man för framtiden också. När vi gått ut på gatan kom hon ropande efter oss, hennes chef ville bjuda på lunch. Vi tackade nej till lunchen så vi kunde hinna bussen men vi följde med till hans kontor och pratade en stund.Skolchefen

Tillbaka i Savusavu planerade vi med våra kompis seglare att göra en dag segling utmed Vanua Levu och gå till Viani Bay. Populärt bland våra dykare. Härlig segling och ankomst i god tid före mörkrets inbrott.

Dagen efter anlände Bijou med Roger och Elisabeth som också deltog i Lovo festen som Rick och Amanda på Duplicat planerat med byfolket. Loupan, She San, Sula, Hakuna Matata, Vega och två båtar som jag inte minns namnet på deltog i festligheterna. Tillagningen av lovon var intressant, man grävde en grop som man eldade i. Gropen täcktes senare av blad som man lindade in maten i. Efter en timme avtäcktes gropen och man började duka upp maten. Fisk, kasawa, sötpotatis och bananer.Lovande, lovon är tänd

Innan vi åt fick vi delta i kava ceremoni som går till så att man sitter på mattor och får dricka kava ur en mugg som vandrar mellan alla deltagare. Kavan har tillagats av kavarötter som pulveriserats och sedan blandats med vatten och bearbetats i duk. Smakar inte mycket och ser inte så aptitligt ut, sägs vara berusade men det märkte vi inte bara bedövande känsla i munslemhinnan. Har säkert att göra med hur mycket man avnjuter denna dryck. Maten var god trevligt att sitta och småprata i mörkret.

Dagtid var dykarna ute vid revet som sägs vara ett av världens finaste dykställen, Rainbow Reef och Great White Wall. Synd att man inte dyker, Ingvar har certifikat sedan 1975 men har inte dykt sedan, jag började en dykkurs i Cozumel Mexico när jag arbetade på Kryssningsfartyg men tyckte då att det räcker med ett dyk och snorklar istället.

Efter några dagar splittrades vi och tillsammans med Ulla och Pelle seglade vi ut i Somosomo sundet och rundade ön Taveuni där vi hittade en vik VuriVuri bay. Natten tillbringade vi där och sov gott i den stilla viken. Lämnade viken i kvällningen följande dag för att segla med lite vind till den nordligaste ö gruppen i Norra Lau Group Vanua baleva. I gryningen upptäckte vi lanternor i samma riktning som vi gick, det var våra vänner från Viani Bay som tillbringat tid på andra sidan ön Taveuni, men nu var vi på väg mot samma mål.

När det ljusnat kunde vi se de fantastiska öarna innanför revet. Lau Group har varit stängt för seglare tidigare och man var tvungen att söka speciell tillåtelse att få segla där. Numera ingår Lau group i de öar man får besöka i den Sailing Permit som beviljas när man klarerar in i landet och gäller i tre månader. Gäller farvatten utanför reven. Däremot måste man göra en Sevusevu när man ankommer till en ny ö eller ögrupp innanför ett rev. Vilket innebär att man uppvaktar by hövdingen med kava, efter ritualen beviljar han vistelse och fiske inom sitt område.Chefen i Daliconi

Lite spännande att gå in genom rev när inte alla förutsättningar som solen i ryggen och lugnt vatten fanns, vi hade i alla fall utkik och ledmarkeringarna var tydliga. Allt gick bra och vi nådde snart Daliconi där hövdingen fanns. Vår första Sevusevu i chefens hus. Vi, Loupan, Vega och Duplicat. Ingvar hade glömt Kameran i båten och ville byta om till sulu och tillhörande skjorta så han åkte iväg i jollen. Han hade tur som tagit med sig en av pojkarna som höll till vid vattnet så när han inte lyckades med knäppning av sin sulu fick han hjälp av pojken. Sen hade de roligt nar Ingvar skulle ur jollen, inte alldeles enkelt även om man är van vid kjol så att försöka låta bli att visa knäna vid landstigning är nästan omöjligt.Ingvar i högtidskläder, SuluHjälpreda 14 årige Moses och hans bror

Sevusevun blev trevlig med mycket information av chefens son och hans fru. Den gamle chefen sade inte mycket men deltog i riten. Så hälsades vi välkomna och beviljades tillstånd att segla och fiska i deras vatten.Israeli

Vi träffade Israeli som var 86 år pigg och bjöd in oss till sitt hus där han berättade vidare om livet i den stora atollen. Han hade rest en del och sett världen, blivit skickad för utbildning till Japan. Han hade arbetat med radio och elektricitet.