Blog Image

S/Y Hakuna Matata

Palmerston Cook`s Islands augusti 2017

Resedagbok Posted on Wed, August 30, 2017 07:26:54

Palmerston Cook`s Islands augusti 2017

Vi hade
skickat mail och aviserat vår ankomst så vi bara anropade på VHF att vi var
framme. Palmerston en vacker låg atoll ligger långt ute i havet, den enda ön i
Cook`s Islands som har engelska som modersmål. Beskedet var att vi skulle bli anvisade en boj. En stund senare kom ansvariga personer ombord och vi avverkade
alla formaliteter. Eftersom vi kommit in tidigare än vi trott på grund av
mycket vind blev vi tillfrågade om vi ville följa med direkt för lunch. Palmerston
är en låg atoll omgiven av korallrev och stor lagun i mitten. På revet finns
många mutu (ö) men bara en är bebodd.Marsters

Ön har 52
invånare och i stort sett alla är släkt. På artonhundratalet kom en engelsman i
drottningens tjänst som tillsyningsman till Palmerston. Han fick efter några år
ön och hittade en maori flicka att gifta sig med och inte nog med det han gifte
sig med två av hennes kusiner också. Så småningom fick han tjugoen barn och han
bestämde sig för att dela upp ön i tre delar. Så är det fortfarande och många
av ättlingarna bor kvar. Kvarboende äldste sonen ärver titeln Familyhead i sin
del av ön. De enda som inte är släkt är prästen, sjuksköterskan och två lärare.
Skolan har femton elever. Kyrkan är stark och präglar folket. Några av dem har
utbildat sig utomlands och efter några år kommit tillbaks till det lugna livet
på ön. Man sätter självständigheten högt även om man är medborgare i New
Zealand.Bygatan på Bobs del av önFamiljen Bob Masters

Numera har
man fiske som huvudnäring men har också gästande seglare som inkomstkälla. Alla
avgifter till administration blir kvar på ön. Man har erbjudits en flygstripa
men avböjt för man vill inte ha turister. Däremot är seglare välkomna och blir
alltid adopterade av en familj. Familjen bjuder på lunch varje dag och man blir
alltid hämtad ute vid båten. Passagen genom korallrevet är svår och inte
lämplig för gummibåtar. Vi fem båtar som låg inblåsta vid Bobs bojar valde att
bli hämtade varje dag för lunch men vi bidrog flera dagar med olika rätter
lagade ombord. Trevligt att äta tillsammans med familjen och både värdfolket
och barnen tycktes trivas med besökarna. Supply båten kommer minst två gånger
om året, ibland flera gånger.Familjen Marsters med alla tillfälliga familjemedlemmar

För två år
sedan fick man solpaneler för elförsörjning, ett danskt bistånds projekt. Nu
har man el hela dygnet. Regnvatten samlar man och lagrar i stora cisterner. Man
brukar sällan vara utan vatten.

Vi blev
liggande i väntan på att vädret skulle lugna sig, varken vind eller vågor var
lämpliga att ge sig ut i. Fin utsikt och ibland dök valar upp som hoppade och
landade brett för att göra sig av med snäckor i skinnet. På söndagen blev det
kyrkobesök. Obligatoriskt med hatt för damer så vi fick låna. Inga bara knä
eller axlar var tillåtet.

Alla nio
båtar som ligger på rad vid bojar sitter på däck vid frukost. Valvakt!
Imponerande när de kommer nära, en engelsk båt hade fått nattsömnen störd av
val sång.

Henry lär sig att fotografera



Bora Bora, Society Islands 2017

Resedagbok Posted on Wed, August 30, 2017 00:27:38

Bora Bora augusti 2017

Överseglingen
till Bora Bora var behaglig och vi hittade en boj utanför Mai Kai Yacht Club
direkt. Närhet till staden Vaitape och flera jolle bryggor. Bra restaurang och
pool ute.

Vaitape var
livligt trafikerad från morgon till kväll, inga trottoarer så man fick kryssa
fram mellan bilarna.

Bora Bora är
den mest turistiga ön i franska Polynesien. Många av lokalbefolkningen på andra
öar menade att man aldrig besöker ön för att befolkningen förändrat sig och
anpassat sig till turismen istället för att bevara det genuina polynesiska
sättet att leva.

Det fanns
många välbesökta hotell, kryssnings fartyg och en stor del charter båtar. Hotellen
låg fint med rum och balkong på pålar i vattnet. Gästerna roade sig med dykning
och olika vattensporter. Flygbåten gick frekvent förbi vår vik och passagerarna
tog sina första semesterbilder på däck.

Vi flyttade
oss till Bloody Mary välkänt hotell närmre revet på östsidan. Besök i baren med
Ulla och Pelle så vi kunde lämna vårt bidrag till dollar tavlan i form av en
tjugo kronors sedel, fungerade bra enligt bartendern. Kanske bröt vi en trend för
vi såg bara dollarsedlar.

När det
började blåsa upp tvingades vi byta sida till väst för att inte bli så
exponerade för den kraftiga syd ost vinden. Istället hamnade vi vid revet som
varierade i djup så det skiftade i alla blå nyanser. Njutbart vackert. Trafiken
där vi låg var tät med Hilton hotellets tenderbåtar för gäster.

Tanken var
att bara stanna några dagar på Bora Bora men mycket vind och framför allt 4-5
meters vågor gjorde att vi avvaktade bättre väder.

Bora Bora
Yacht Club hade också bojar men vi hann aldrig fram förrän någon hann före. Det
var inte så lockande att ankra i 25 m djup så vi låg kvar utanför vårt rev på
10 m.En sjunken skuta

På andra
sidan av ön fanns bättre snorklings ställen men vartefter vinden tilltog från
samma riktning blev det inget alternativ. Varje dag
följde vi väderprognoserna som visade att vind och vågor minskar kommande helg.
Passande att vi avverkade varsin förkylning innan dess.

När så vind
och vågor började avta gav vi oss iväg. Efter fem och en halv dag kunde vi ta
en boj på Palmerston.