Toau juni 2017

En dagssegling från Fakarava
ligger Toau en liten atoll med få invånare. I södra delen finns en passage
genom revet som de infödda avråder från att använda för alla korallhuvuden. Vi
gick norrut där vi ankrade i Anse Amyot en vik utan passage in i lagunen.
Mycket fint vatten och öppet med underbar utsikt över lagunen med fina
solnedgångar. Behaglig bris för det mesta ändå väl skyddat från de flesta
vindar.Anse Amyot

I viken bor Valentina och
Gaston som livnärar sig på fiske, spädgrisuppfödning och fester för gästande
båtar. Om man bokar plats till en fest får man ligga gratis vid deras bojar,
man önskar 10-12 personer varje gång. Valentina har bott på ön hela sitt liv.
Hon talar skaplig engelska som hon lärt sig av gästande båtfolk. Hennes kusin
hjälper till vid festligheterna. Nära släktingar till henne driver ett
pensionat vid en udde.

Valentina & Kusin

På festdagens morgon begav
sig Gaston och några vänner ut på hummerfiske. Eftermiddagen tog han med några
gäster för att fånga fisk på korallrevet. De som var med berättade vid middagen
livfullt om hur de fick fånga fisken i nät när Gaston med medhjälpare drev in
dem mot revet. Fångsten blev god och smakade fantastiskt, Parrotfish som sachimi
med kokosbröd till förrätt och panerad med ris och grönsaker till huvudrätt.
Därefter serverades grillad hummer så mycket man ville ha. God kaka som
dessert. Ibland har man även slaktat en spädgris och grillat. Dryck fick man ta
med själv.

I väntan på maten

Grillmästaren Gaston

Vi drog oss tillbaks tidigt
eftersom vi planerade att gå vidare till Tahiti på Society Islands
(Sällskapsöarna).

Efter någon timmes sömn
vaknade vi av åskväder som drog in över oss med full styrka. Det blixtrade och
knallade i många timmar mellan skyfallen så vi satt uppe större delen av natten
som de andra båtarna. Någon tidig avgång blev det inte. Valentina var
intresserad av handelsbyte så det gjorde vi en del. Mina oanvända sandaler köpta
i Lissabon mot sex röda fiskar. Tre grillade vi ombord och tre frös vi ner. Såg
ut som Redsnapper och mycket goda.

Detta blev avslutningen av
Tuamotu Arkipelagen för vår del. Många stannar flera säsonger för de vackra palmrika
atollerna, trevliga vänliga människor, lugna tempot och goda maten. Det
arrangeras traditionell dans/musik föreställningar och det blir alltid
uppskattat om vi deltar även om vi inte kan språket. Vi brukar göra ett
kyrkobesök också.

Society Islands är den sista
Arkiepelagen av Franska Polynesien som vi skall besöka. Gambier Islands och
Austral Islands ligger lite avlägset från The Coconut Run som vi någorlunda
följer. Den vanligaste vägen genom Polynesien.