Raroia maj 2017

Sedan jag var barn och såg Villervalle i Söderhavet
har jag tänkt att det är en plats jag vill besöka.

Rev passage Raroia

Atollerna är uppbyggda av koraller med lagun i
mitten. Överraskande stora laguner. De har en eller flera öppningar men det
finns atoller utan öppning också. Atollerna är låga och det kan vara svårt att
hitta lä om det blåser.

Vi hade fin segling till
Tuamotu Arkipelagen. Raroia hade vi valt ut som första ö. Spray och Loupan var
före oss så vi fick lite tips om passagen in i atollen. Tidvatten tabellerna
gav olika tider så det var inte självklart vilken man skulle välja. Men vid
gott väder ser man passagen tydligt. Vi var lite tidiga och det kokade i
vattnet men vi bedömde att det inte var mer än vi skulle klara. Som mest kan
strömmen bli åtta knop så det bästa är att gå in på slackt vatten. Väl inne i
lagunen fanns tydliga markeringar fram till byn.

Raroia motsvarade förväntningarna,
låga hus varav många vita, fin kontrast till vattnet som skiftade mellan
ljusblått, turkos och azurblått, därtill vajande palmer och färgstarka
blommande buskar. Rocka i hamnbassängen

Den vita landskapsblomman Tiare fanns överallt och hibiskus i
fina färger. Det bodde cirka 280 personer på ön som levde på Chopra
försäljning, pärlodling och fiske. Tidigare fanns pärldykare som fridök för att
plocka upp pärlor men på senare år började man med pärlfarmer som gav större
och jämnare inkomster. Man tog gärna emot besökare på farmerna. En ö med
behagligt lugn som välkomnar besökare.

I Ngarumanoa den lilla
tätorten fanns två affärer, en skola med två lärare för de yngsta barnen. De
äldre fick gå i skolan på Tahiti. Flera pärlfarmer och en kyrka. Vi var i
kyrkan på söndagen och lyssnade framför allt på sång och musik.

Regis som drev den ena
affären organiserade drift med båt genom passagen där man fick hålla i tampar
och flyta med alltmedan hajar och många andra fina fiskar simmade omkring. Roy och Mark från
Mabrouka följde med. Regis hade tagit med en haj spanare med harpungevär som
skulle skydda oss om något hände. Viktigt var också att vi hann avsluta innan
klockan fyra då hajarna började söka föda.

Själv var jag glad att det
inte var så många som finns beskrivet av andra seglare, 50-150 hajar vid varje
dyk. Det finaste var revet under oss med färggranna tropiska fiskar.

Medan vi var där genomförde
man årlig profylax mot Elefantiasis vilket vi också fick i tablettform.
Myggburen smitta som man ännu inte hade haft på Raroia.

Den andra affären drevs av
Vaea som var en fantastisk människa som direkt undrade var vi kom från och om
vi ville stanna en stund och ta en öl med henne. Vi satt på verandan och hon
servade sina kunder mellan samtalen. Hon erbjöd sig att laga polynesisk mat åt
oss och bad oss komma tillbaks följande dag. Hon berättade att hon hade en egen
Motu (Ö) i atollen. När vi kom för att hämta maten hade hon lagat fyra olika
rätter av kokosnötter, fisk och pärlmusslor. Korori lagas när pärlmusslan
använts två gånger för pärlodling, muskeln skalas ut från skalet och skivas. Kan ätas som
Sushimi eller lätt stekt med vitlök, i olja och soya. Mycket gott! Här hade vi
lust att stanna länge men med krånglande utombordare kändes det bättre att
närma sig civilisationen innan den helt stannar.

På andra sidan av den stora lagunen
finns en ö Three Palm Island (bara två palmer kvar) där Kon-Tiki flotten strandade på revet med Thor
Heyerdahls expedition 1947 efter segling på balsa flotte från Peru. Då var
också Bengt Danielsson med.

Sjuttio år efteråt kom vi
lyckligtvis inte strandade men träffade en Rogo som var nio år när detta hände.
Han kunde berätta och hade även memorerat en del svenska ord. Han hade deltagit
som haj vaktare när pojkarna var i vattnet under inspelningen av Villervalle i
Söderhavet 1963.

Vi stannade några nätter på
andra sidan lagunen och Ingvar hade tagit med sig norska flaggan och lite rom
att skåla i för att fira vid minnesmärket.

Mer norskt firande den 17 maj. Elisabet bakade tårtan.

Strandspel á la Spray