Franska Polynesien april 2017

Vi lämnade Galapagos och
seglade de 3000 NM på 27 dagar. Stilla havet
täcker 30% av jordens yta. Började med stiltjebälte i fem dagar och när
vi närmade oss Franska Polynesien tog vinden slut igen.

Två dagar med hårda vindar då
vi åt wraps när vi inte kunde laga mat. Alla andra dagar hade vi fin segling
med lugna vindar och solsken varje dag. Den ena dagen var den andra lik, vi kom
snabbt in i rutinerna. Båda var vakna på dagarna och så delade vi nätterna i
tre timmars pass. Några nätter tog vi varsitt sex timmars pass för att få
sammanhängande sömn när vi hade så lugn segling. Mycket läsning på dagarna, vi
avverkade många böcker. Inte mycket fisk
att se i havet bara fåglar som ibland svävade runt oss. En enda fiskebåt såg vi
och några lastbåtar på långt avstånd på AIS skärmen. Radiokontakt på kvällen
med våra kompisbåtar som gått fem dagar före var uppskattat.
Utsikt från Pearl Lodge

Franska Polynesien består av fem arkipelager
med 118 öar. Vi kom först till Marquesas med höga berg och toppar beklädda med otroligt
fin grönska med hjälp av allt regn. Det fick vi snart uppleva, mycket regn och
värme som skapade fuktighet.

Första ön på vår kurs var Fatu
Hiva som sägs vara den vackraste men vi fortsatte mot Hiva Oa där vi tänkt
klarera in. Senare tänkte vi gå till Fatu Hiva men då var vinden stark och rakt
emot så vi vände och gick tillbaka till Hiva Oa. Väderleksprognosen lovade inte
bättre förhållanden de närmaste dagarna.

När vi närmade oss blev vi
uppropade av Karl-Axel på Spray som varit där ett tag och fick tips om var vi
kunde hitta bra ankring. Takauku Bay har en hamn och ett litet varv och ligger
tre kilometer från staden Atuona där alla inköp skulle göras.Varvet Hiva Oa

Lokalbefolkningen
gav oss alltid lift både fram och tillbaka. Vid hamnen fanns en bensin mack som
hade stort utbud av basvaror, även färska Baguette dagligen. Läste någonstans att
om man kommer till en ö med Baguette i brevlådorna har man kommit till Franska
Polynesien.

Ankringen gick bra trots
många båtar omkring.Kanoting på schemat.

Räknade med att få flytta oss när försörjningsbåtarna
kommer. En är en lastbåt och den andra kombination av lastbåt och kryssningsfartyg.
De kom var tredje vecka och vi hade turen att få se all aktivitet som skapades.
Affärernas hyllor fylldes på till glädje för oss som behövde proviantera.

Supply fartyget

Ulla och Pelle på Loupan hade
sin båt på varvet och lagade själva rodret som gått av och skadats nät de kört
in i fiskenät. Ett imponerande arbete som dessutom krävde en del sökande efter
material på denna lilla ö. Fiskarna fiskar ibland med Longline, linor på 18
kilometer. Har lamporna gått sönder så är de inte lätta att se i mörker.

På kvällen blev vi bjudna på
middag med god mat, krans runt halsen och välkomnande musik

på Spray hos Karl-Axel och
Elisabet. Så skönt att vara framme även om viken var lika svallig som havet och
dessutom brunfärgat vatten av allt regnande så hajarna inte syntes. Bad lockade
inte trots värmen. Området är känt som rikt på haj.

Det tog några dagar att hämta
sig efter överfarten och vi fick ta tag i sådant som behövde ses över som växt av sjögräs och snäckor i vatten linjen.

En dag bokade vi utflykt med Loupan
och amerikanska Mabroukas besättningar med en pensionerad fiskare som körde oss
runt ön.Vår guide John

Hisnande vägar när man kör på eggen av lava veck efter vulkan utbrott
för länge sedan men otroligt vackert att titta ner på all frodighet. Hissnande väg på eggen

John
berättade mycket och körde oss till olika Tika statyer som skapats 200 f kr en
slags gudar som dyrkades. Han tog oss till ett ställe med fem stora bevarade Tikis
i en välbevarad Me `ae.

Smiling TikiHunden Tiki

John berättade också att hans
syster arbetat åt Bengt Danielsson när han bodde på Tahiti. Vi fick också veta
att där vi låg i viken fanns gott om haj, även Tigerhaj hade observerats. Hiva Oa var den ö som sist
slutade med kannibalism. John försäkrade att man bara åt fiender. En trevlig
dag som avslutades med att vi handlade frukt av John som han hade i trädgården.

Grapefrukt

WiFi fanns men svagt därför
sökte vi oss till Hanakee Pearl Lodge som hade skapligt nät om det inte var
fullbelagt på hotellet. Man erbjöd ett Sailors Pass med lunch och poolbad
mellan kl tio och fyra.

Konstnären Paul Gauguin och belgiske
trubaduren Jaques Brel levde på ön och är begravda där. Det finns ett Brel and
Gauguin Center i Atuona.

När vi hämtat oss från
överfarten gick vi till Hanamoenoa Bay en fantastiskt fin vik på grannön Tahuata.
Stannade där några dagar och bara njöt av natur och bad i det klarblå vattnet.

Trötta på regn och fuktighet
bestämde vi att göra en nattsegling till Nuku Hiva där vi träffade Spray med
Karl-Axel och Elisabet. Loupan var sjösatt och Ulla och Pelle kom någon dag
efter.Fiskmarknad Nuku Hiva

Vår kompis Tuppen

Viken var stor och det fanns
många båtar och nu började vi träffa på flera seglare som vi mött tidigare.

Staden var inte så stor men
det fanns tre livsmedelsaffärer. Vi handlade hos Larssons. Funderade på namnets
ursprung, måste vara skandinaviskt. Där fanns det mesta förutom frukt och
grönt. Sånt såldes på marknaden vid hamnen på onsdagar och lördagar. Tomater
och paprika var bristvara eftersom det regnat så mycket.

Vid hamnen fanns en liten
enkel lunchrestaurang med WiFi så där satt det alltid seglare.

Spray hade varit runt ön och
besökt många vikar. Vi bestämde oss för att tillsammans med Loupan gå till
Daniels Bay som låg nära. Fantastiskt vackert med höga grönklädda bergväggar
där vattnet forsade ner efter regnskurarna. Första morgonen tänkte vi ta ett
dopp men avstod eftersom en haj eller flera simmade runt båten. Senare har vi
lärt oss att titta oss omkring så det inte finns några i närheten och att inte
bada efter klockan fyra när deras jakt på föda börjar. Det fanns ett stort vattenfall längre in mot
land så vi planerade att gå dit. Med jollarna körde vi in i floden som mynnade
i viken. Stannade vid första gården och fortsatte till fots tills vi träffade
en ung kvinna Kea som erbjöd sig att laga lunch åt oss och sälja frukt och
grönt. Vi bokade tid och insåg att det inte skulle vara möjligt att gå i leran
och regnskurarna för länge. Vi kom tillbaka före bokad tid genomblöta efter
störtskur. Kea hade gjort sallad och juice. Hennes man Teikis grillade
griskött.Polynesierna var först med tatoos

Allt lagat med egen producerade produkter. Desserten var frukt sorbet.
När vi ätit klart fick vi köpa frukt och grönt från deras trädgård. Återvände
till Nuku Hiva och provianterade för översegling till Tuamotus atollerna.

På söndagen gick vi till
kyrkan och njöt av den fina körsången.

Vår utombordare krånglade på
ett eller annat sätt hela tiden men till slut fick vi den att fungera, bara
tillfälligt visade det sig senare.

Sista ön i Marquesas blev Ua
Pou med sina spetsiga bergstoppar där vi ankrade i Hakatao Bay. Dramatiska toppar Ua Pou

Vi blev tipsade
om en ovanlig man, Manfred Chokoman, tysk som bosatt sig på ön och börjat
tillverka choklad. Vägen till hans hus var lång och uppåt på lerig väg med
massor av mygg. Promenaden blev totalt över en mil så träningsvärk morgonen
efter var ett faktum. Den kraftiga regnskuren
på morgonen hade gjort allt blött, vi övervägde att vända flera gånger. När vi så
kom upp blev vi mötta av en trevlig välkomnande man och hans två hundar. Han
tyckte nog att vi såg slitna ut så han bjöd in oss direkt och plockade fram
kaffekoppar, nötter från sin trädgård och egentillverkad
choklad. Under tiden berättade han sitt livs historia från bastuförsäljare i
Tyskland till helikopterpilot på Tahiti, hur han köpt mark och byggt upp sitt
hem. Vi fick se bilder och vandra runt i trädgården där han odlade kakao,
nötter, brödfrukt, mango och grapefrukt. Chokladen och de rostade nötterna var
goda så vi inhandlade en del.

Morgonen efter påbörjade vi
vår seglats till Tuamotu atollerna.