Galapagos Equador februari
– mars 2017

Vi kom iväg
och fick segla de tre första dagarna sedan tog vinden slut. Blankt hav utan
minsta krusning mesta tiden. Trevligt avbrott på mornar och kvällar var
delfiner som ibland lekte omkring oss. Fåglar hade vi också som ständigt
sällskap så våra solpaneler behövde skuras när vi kom fram. Pilotvalar såg vi
då och då. Vi hade räknat med sex dygn om vi haft vind men eftersom vi
ekonomikörde motorn på låga varv så tog det nio dagar. På slutet saktade vi in
för att inte komma fram under helgen då taxan för agenten steg med 100%.

Förberedelserna
för Galapagos är stora. Miljön som är unik både vad gäller flora och fauna är
känslig och man har beslutat att bevara den så man ställer krav på besökande
turister att inte förändra miljön. Vi hade fått långa listor med Delvis accepterad
frukt och Absolut förbjuden frukt. Ett annat krav var att dokumentera hur man
hanterat sopor och avfall och signera det. Något som man var rädd för var att
man hade snäckor någonstans på kölen. Inte utan att man blir lite rädd för att
inte få godkänt. Vilket inte alla blev.

Vi gled
sakta in på morgonen i Puerto Baquerizo Moreno på San Cristobal som är närmsta
ö när man kommer från Panama och hittade en plats att ankra i viken. Försökte
få kontakt med agenten och ville ha granskningen klar så vi visste om vi fick
stanna. Han hade förstås annat att göra så han tittade in och önskade oss
välkomna och meddelade att han återkommer med myndighetspersoner senare.

Vi började
slappna av när tiden gick och plötsligt stod de där. De fyllde vår sittbrunn
och började ställa några frågor. Dykaren talade om att han går ner och
inspekterar medan vi fyllde i våra blanketter. Innan vi visste ordet av var man
klar och dykaren hade också kommit upp och meddelat att allt var OK. Vilken
lättnad, kändes nästan snopet efter alla förberedelser.

Viken hade
3000 sjölejon som fanns överallt, i staden på gatorna och bryggorna och i
badvikarna. De var också intresserade av att låna en badbrygga eller en ponton
av båtarna att ligga och sova på under dagarna. De var inte aggressiva men
kunde grymta lite och visa tänderna om man körde bort dem vid sjötaxibryggan. I
viken fanns också många sköldpaddor.

Ön var
trevlig och lokalbefolkningen hjälpsamma och vänliga trots att vi inte hade
något gemensamt språk. Vi tog taxibåt iland varje dag och var ibland på
utflykter och strosade ofta runt i affärer för att se om vi kunde utöka vårt
livsmedelförråd. Tappra försök att ladda Internet utan att lyckas, våra brister
i spanska och lokalbefolkningens dåliga erfarenhet av telefonkort och modem. Vi
blev tipsade om Carolina som läste på universitetet och som bodde i segelbåt i
viken. Hon var en trevlig person och utan att egentligen veta hur så fick hon
vårt SIM kort att fungera. Hon ordnade en fin utflykt för oss upp i High Lands,
sköldpaddsuppfödning, fina vandringsleder och som avslutning härlig strand med
bad. Ville skicka med oss örtkryddor men vi kunde inte ta med eftersom vi
skulle besöka fler öar.

Bestämde oss
för nattsegling till Isabela. Precis före solnedgången dök det upp mängder med
jätterockor, Mantarey´s som hoppade högt och landade med ett plask i vattnet.
En teori är att de har parasiter på kroppen som försvinner när rockorna landar
hårt på vattenytan. Mäktigt när några hoppade helt nära vår båt.

Isla Isabela var en mycket lugnare ö med avslappat
tempo. Vi låg ankrade och hade mycket fisk omkring oss bl a hajar. Kändes inte
så kul att bada även om de var små. Små pingviner fanns också i närheten. Vi
hade planerat dagsutflykt men så fick Ingvar plötsligt hög feber. Inga andra
symtom direkt men visade sig komma från magtarm kanalen. Beslutade oss för att
segla till Santa Cruz som nog har större utbud av service. Motvind och
motorgång.

Vi åt middag
på kvällen med Loupans och Sprays besättning. Trevligt att ses igen innan de skulle
vidare dagen efter. Natten efter fick Ingvar ny febertopp. Jag läste på
morgonen om tropiska sjukdomar och föreslog att vi skulle söka läkare. Hittade
via vår agent en mycket bra på ett privat center med dykkammare. Han frågade
var vi varit och efter undersökning satte han diagnosen bakteriell Dysenteri som
är vanligt på öarna. Vatten och kyckling är vanliga smittvägar. Antibiotika,
smärtstillande och läkemedel för att återställa kroppen till normal balans.

Efter tre
dagar kunde vi promenera till Darwin museet och samtidigt ta en titt på
Lonesome George, jättesköldpaddan som blev mycket gammal och föreföll vara den
enda av sin art så när han dog 2012 skickades han till New York för obduktion.
Nu är han tillbaka och man har gjort ett fint rum med luftkonditionering där
man visar honom.

När Ingvar
tillfrisknat var han jättesugen på mat så vi festade på hummer, skaldjur och
fisk som finns rikligt. Favoritstället var en gata som stängdes av kl sex och
sedan användes av flera olika restauranger. Typ av gatukök, billigt, gott och
alltid överfullt.

Efter
återbesök hos doktorn för att vara på den säkra sidan när vi ska ut på den
längsta etappen 3000 NM till Marquesas Franska Polynesien förbereder vi oss för
ca 25 dagar i havet. Inte utan lite fjärilar i magen.