Panama kanal januari
och februari 2017

Shelter Bay
ligger vid Panama Kanalens början. Hotell, restaurang, många hamnplatser, varv,
närbutik och många aktiviteter. Vattengympa dagligen, Yoga varje morgon, liveband
som spelade vid helgerna, allt åstadkommet av långliggande amerikanska seglare.
Stort bibliotek som ibland användes för föreläsningar t ex Chris, WARC seglare
och metrolog berättade om hur man ska tackla väderleksförhållandena omkring Nya
Zeeland. Shuttle bus varje dag till Colon för proviantering. En dagstur till
Embera indianerna var ordnat av WARC och blev en höjdare trots regnskurarna den
dag vi bokat.
Första delen åkte vi buss till Rio Chagres där indianerna väntade
med stora kanoter gjorda av tjocka trädstammar. Båtturen tog en timme och när
vi kom fram möttes vi av välkomstorkester vid flodbanken. En fantastisk
eftermiddag där vi fick lära oss lite om deras villkor. De bodde nu i en
nationalpark efter att de flyttat från Darien nära Colombianska gränsen. Där
blev man ofta störd av gerillarörelsen och smugglare. Vi fick också handla av
deras hantverk som är huvudinkomsten för dem.

Vi blev
bjudna på god nyfångad fisk och grillad banan serverat i stora
bananbladskuvert. Eftermiddagen avslutades med uppvisning av traditionella
danser som vi också fick delta i.

Vi valde i
höstas att följa Loupan och Spray när de anmälde sig till WARC för att delta
genom Panama Kanal. Ett smidigt sätt att få allt ordnat med tider och tillstånd
och ett fast datum för passage.

I väntan på
att själva slussa erbjöd vi oss att vara lineholders åt Bernard från frankrike.
Han var en trevlig och mycket erfaren seglare. Jag, Ingvar, Ulla och Karl-Axel
gick ombord på Bernards båt på eftermiddagen och installerade oss. Vi låg och
väntade på lots som skulle ta oss genom kanalen en timme innan han dök upp.
Båtarna sammankopplades tre och tre. Största båten i mitten. Vi började slussa
sen eftermiddag och slussade ihop med en stor lastbåt. På land fanns
slusspersonal som kastade linor med monkeyfist (tyngd som gjorde den tunna
linan möjlig att kasta) åt oss. Slussväggarna var höga så det gällde att inte
få den på sig. Kastarna var skickliga och vi såg att man övade att kasta över
hög ribba.

När man
fångat linan knöt man ihop den med en grov nylon lina som sedan drogs upp mot
slusskanten och skulle hållas lagom stram efter lotsens anvisning. Själva
slussandet gick lugnare till än i Göta Kanal ibland. Vattnet kom underifrån
genom flera en meters hål i botten. Alla slussportar var dubbla om något skulle
haka upp sig.

Första delen
bestod av tre stora slussar och vi skojade om att de enda som går igenom gratis
är krokodilerna. Vi såg inga men de lär finnas där. Efter de tre slussarna
kommer man ut i Gatun sjön och då var det redan mörkt. Vi blev anvisade att
förtöja vid en stor boj, sex båtar på samma. Bernard bjöd på middag, en fransk
rätt gjord på konserver som han kokt potatis till. Smakade väldigt gott precis
som Marie kexen vid efter middags kaffet. Inga problem att somna den kvällen.
Lotsen blev hämtad och informerade oss om att det blir tidig väckning på
morgonen. Klockan sex hade Bernard frukosten klar och vi hann äta innan lotsen
kom.

Gatun sjön
är konstgjord, stor och har en led som är väl markerad i mitten. Häftigt när
man möter stora Container fartyg i den smala leden som dessutom ger svall så
det känns ibland.

Efter Gatun
sjön slussar man tre slussar till varav den sista är Miraflores innan Pacific
Ocean. Mäktigt när slussportarna öppnas och man kommer ut i Stilla havet, inser
att nu är man långt hemifrån.

Den första
och andra februari blev det vår tur och Ingvar fick återuppleva kanalen efter
34 år. Vi tre båtar som seglade med WARC fick ligga sist. Kul när vi närmade
oss Webb kameran i Miraflores Loch, vi hade informerat familjen om att vi
vinkar. Ett svettigt tilltag i den heta solen men kul. På balkongen vid slussen
såg vi Jens och Berit som skulle segla med oss ett par veckor. Vi hade hoppats
att få dem med ombord men det visade sig svårt, eftersom de kom en dag försent
och det går inte kliva på under vägen.

Vi firade förstås
med Champagne som alla andra, lotsen ville inte ha så Magnus vår linehandler
ombord såg sig tvungen att tömma hans glas också.

Dyra marinor
vid Stilla Havet men vi hade bokat via WARC så vi använde La Playita för att
kunna komma tillbaka och använda dykare när vi varit på Las Perlas.

Jens och
Berit kom ombord dagen efter och vi planerade för segling i Las Perlas öarna. Fortfarande
kan man höra med lokalbefolkning på öarna om de har pärlor att sälja. Träffade
ett norskt par som gjort så men pärlorna var svarta och små så det blev ingen
affär.

Första natten
ankrade vi mellan Chapera och MogoMogo. Fint klart vatten men överraskande
kallt, tog tid att doppa sig efter alla bad i karibiskt badkar varmt vatten.
Vid den här tiden på året kommer kalla strömmar med näringsrikt vatten, lite
grumligt. Ett ungt svensk/brasilianskt par kom paddlande med en Mahimahi som de
fångat. Vi fick både filé och fiskhuvud till soppa. Som tack fick de avsaltat
vatten av oss. Ingvar lagade och soppan smakade himmelskt även om timmen blev
sen.

Vi fortsatte
söderut och tillbringade en natt vid Isla Casaya där vi på morgonen försökte
gena ut mellan reven. Tvingades ge upp eftersom det till slut såg för grunt ut.

Nästa ö
norrut Isla Contadora där WARC skulle starta sitt tredje ben på väg jorden
runt. WARC deltagarna kom in den ena efter den andra och klarerade ut för att
fortsätta till Galapagos, det gjorde även våra kompis seglare som inte ville
missa vinden. Vi anmälde oss istället till grillkvällen som WARC ordnade. Efter
skepparmötet kom alla ner till stranden där det hade dukats. Trevlig kväll med
god mat och goda vänner. På morgonen väntade vi in starten och gick sedan iland
och hyrde en golfbil som Jens sedan rattade över hela ön. Uthyraren tipsade oss
om en bra restaurang där vi åt en delikat lunch med Mahimahi och ris.

Länge letade
vi efter en bra badvik men just den dagen var vind och vågor för starka så vi
fick avstå bad. I sakta mak tog vi oss runt ön som var mycket större än vi
trodde.

Följande dag
valde vi en ö närmre Panama City och ankrade i en lagun helt ensamma ända tills
på morgonen när en fiskebåt kom och ankrade. På ön fanns ett litet fiskar
samhälle som idylliskt låg i en skyddad svacka vid stranden.

När vi sedan
gick till Panama City var det tid för Jens och Berit att planera för hemresan.
Vi började också känna att vi måste komma iväg till Galapagos. De tog in på
hotell ett par nätter och vi kontaktade dykare och agent som planerat. Dykare
för att kontrollera att vi inte hade snäckor på kölen. Detta kan orsaka att vi
inte får stanna på Galapagos utan måste ut 60 distans för att göra rent kölen.
Båten lyftes och gjordes ren i Shelter Bay men det rekommenderas att göra en
rengöring till. Agenten skulle komma dagen efter men inte dök han upp. Vi måste
ha ett seglingstillstånd innan vi ger oss iväg och ett intyg om att vi gjort
förebyggande insekts sanering Fumigation i Shelter Bay. Man kom ombord och
sprutade ett medel på strategiska ställen. Det enda vi såg efteråt var en död
fluga och fläckar på våra mattor när de spillt. I väntan på agenten stuvade vi
om och kontrollerade proviant. Jens och Berit turistade på staden. På kvällen
blev vi bjudna ombord hos Caj och Eva i deras stora motorbåt. Kul att se en
fyravåningars båt inifrån. Det är enorm skillnad vad gäller komfort.

Morgonen
efter tog vi adjö av Jens och Berit. Vi ringde agenten och frågade varför han
inte kom och han menade att han inte haft tid. Vi får väl se om han kommer idag
som lovat så vi kan åka till grönsaksmarknaden för att köpa färska grönsaker
och frukt.

Han kom, vi handlade och påbörjade matlagningen. Nu är
vi taggade för Galapagos.