San Blas och Panama
december och januari 2016-2017

Vi blev kvar
i Santa Marta eftersom vi väntade på batterier som vi beställt när ett av våra
kokade. Loupan fortsatte till San Blas i Panama. Planeringen var att vi skulle
komma efter så fort vi fått batterierna och installerat dem. Veckan före julveckan
ägnades åt proviantering och installation av batterier. Verktyg som Ingvar
behövde fick han låna av amerikanska och engelska seglare. Kvällarna
tillbringade vi oftast med två kanadensiska filmare.Marknad i Santa Marta

Tur vi har kommit längre med elnätet hemma

Hänger på låset innan El Rego öppnar

Live musik

Restaurangpriserna var
rimliga så vi åt oftast middag ute. En dag när vi inte planerat något träffade
vi ett svenskt/colombianskt par boende utanför huvudstaden Bogotá som bjöd med
oss att se deras semesterlägenhet en bit söderut. Kul att se sig om i trakten
och vi hade en mycket trevlig eftermiddag samtidigt som vi fick mycket
information om livet i Colombia.

På fredag
före julveckan meddelade vi agenten att vi tänkte segla på tisdag eller onsdag.
Detta för att han skulle få klart vårt Zarpe(seglings tillstånd) i tid. Vi fick
besked att lämna in våra pass på måndag morgon vilket vi gjorde. Det var
ordentligt blåsigt så tisdag såg vi inte som någon möjlighet men onsdag morgon
såg lovande ut och då skulle vi hinna till Ulla och Pelles julaftonsfrukost i
Puerto Lindo Panama. Zarpe var inte klart på onsdag morgon så vår planering
höll inte, vi hade räknat med att gå på morgonen så vi skulle passera Rio
Magdalenas utlopp i dagsljus. Floden för med sig allehanda buskar, träd och bråte
som man inte vill köra på. Det ryktades att man inte utfärdade
seglingstillstånd om det blåste >25 knop. Vad vet vi men det blev en långsam
seg dag. Vinden hade börjat gå ner så optimistiskt trodde vi att vi skulle
komma iväg. Klockan tre fick vi veta att våra pass och papper fanns i marinan.
Dieselfyllning till ett billigt pris innan vi seglade ut ur Santa Marta strax
före kl sex.

Vinden var
fortfarande frisk men i rätt riktning så vi fick den bakom oss. Däremot kom
vågorna från sidan vilket inte alltid är så bekvämt när sjön är grov. Vi
passerade Rio Magdalenas mynning på efternatten och hade månsken så vi hade
lite sikt. Vi såg stockar men lyckligtvis träffades vi inte av något. När vi
passerat Cartagena ändrade vi kurs och styrde rakt mot Puerto Lindo Panama. Vinden
tog nästan slut och vi startade motorn sista dygnet så vi hann till frukost.
Frukosten smakade fantastiskt och det var trevligt att ses igen. Vi fick några
timmars vila och sedan fortsatte julfirandet på Loupan tillsammans med Ulla och
Pelle, Peter och Eva på Tina Prinsess. Det serverades en god julgröt gjord på
finaste ris. Ny vila för oss till kvällen då firandet fortsatte med Janssons
Frestelse, skinka (ugnsbakad örtkryddad italiensk) och sallad. En minnesvärd
julafton långt hemifrån. Juldag i mangroveträsket
Hamnvakten Panamarina

Vrålaporna hördes som en påminnelse om att vi var
långt borta. Isla Linton på närmaste ö var bebodd med apor också som sades vara
vänliga så länge de fick mat men visade man att det inte fanns mer blev de
aggresiva. Vi försökte inte ens gå iland på den ön.

Överlevd julen 2016. Härligt med svalka

Julklapp

Hans restaurante Puerto Lindo

Vi låg kvar
i Puerto Lindo för ankar och planerade för Malin och barnens ankomst. Innan vi
skulle möta dem i Panama City fick vi plats i Linton Bay Marina som är under
uppbyggnad men fullt OK att ligga en tid. Största nackdelen var att inte få in
nät på det SIM kort vi köpt. Kortet skulle fungera i San Blas men det blev
ingen succé för vår del, kunde ladda ner sociala medier men inte skicka något.

Vi klarerade
in i Linton Bay Marina på smidigt sätt men var tvungna att åka buss till
Portobelo för att få seglingstillstånd av Immigration. Bara bussturen var ett
äventyr, smal krokig väg och gammal skraltig färgglad oisolerad amerikansk
skolbuss. På återvägen var bussen alltid överfull när vi varit och handlat.

Lunch och WiFi
Baseball i gränden
På historiskt fort

Miljonstaden
Panama City var en blandning av gammalt och nytt. Trafiktäthet som på
eftermiddagarna korkade igen helt när alla skulle hem till förorterna. Panama
Canal är förstås huvudattraktionen och det är speciellt att befinna sig i ett
litet land mellan stora oceaner. Höghusen i centrum är imponerande med hotell och
banker.

När familjen
landat tog vi taxi till Linton Bay Marina i den mörka tropiska natten. Glesare
trafik och lugn taxi chaufför gjorde turen behaglig. Framme mitt i natten var
det bara att krypa till kojs. Vi hade packat ihop mycket i vår akterhytt så Malin
och Liam fick förpiken. Albin och Madelene sov i varsin soffa i salongen. Tur
att vädret var stabilt så vi vistades mest utomhus. Perioden med regn och åska
hade slutat när våra gäster kom. Som väl var besvärades vi inte längre av mygg
och värme som i Santa Marta. Nyårsafton firade vi ombord med biff och
vitlökspotatis. Närmaste ort med lite festligheter var i byn Puerto Lindo där
holländaren Hans med familj drev en liten restaurang. Vi var där för lunch
under dagen. Nyårsdagen tog vi båt taxi till liten bad ö med fint och klart
vatten. Ingvar hjälpte Liam att knäcka en kokosnöt så han fick smaka.

Liam bjuder på kokosnöt

Taxitur till
Sabanitas för proviantering före avgång till öarna i San Blas. Kuna Yala är indianernas eget namn på sitt
land som består av många öar och ett stycke fastland. Varje samhälle har en
egen chief och man har egna lagar och traditioner. Många av öarna var obebodda
och man flyttade ibland för att få bättre fiskelycka. Första ön blev Chichime
som inte har några permanentboende men är ofta använd som tillfällig boplats.
Molas försäljning

Chichime

Man drev en liten restaurang och hade tält uthyrning för alla backpackers. För
vår del blev det mycket bad och Liam fick upp ögonen för snorkling som också
Albin gillade. Vi besökte några öar och handlade Molas som är deras väggbonader
sydda i flera lager av tyg och ofta i traditionella mönster. Languster köpte vi
av en fiskare och kokade ombord.

Vi gjorde besök i en by när vi blev inviterade
att äta lunch. Maten var deras traditionella cocosris och grillad fisk. Det
plockades fram stolar och ett bord av något plank. Vi hade med egna bestick,
tallrikar och dryck, färsk frukt som dessert. Maten smakade och vi blev upp passade
ordentligt. Kuna flicka

Kuna familj

Tyvärr var det svårt att kommunicera för deras engelska var bara
enstaka ord och som sagt vår spanska var inte bättre. Någon kom med en liten
baby som hade utslag och man ville ha något för detta, vi hämtade salva ombord
som de fick.

Holandes Cays

Vi seglade
tillbaks från Hollandes Cays en av de östligaste öarna som vi räknade med
skulle ta tio timmar. Vi hade sett att det skulle bli mycket vind sista
timmarna så vi var inte överraskade när det tog i och sjön blev grövre. Sista
biten in i marinan blev spännande mellan reven men allt gick bra och vi fick
snabb hjälp med förtöjning i den hårda blåsten. Alla i familjen klarade sjön
bra och ingen klagade över den långa seglingen.

Marinan hade
haft brist på vatten så vi hade tur som fick duschvatten på morgonen. Vi åkte
taxi till Panama City i bekväm bil och hittade ett hotell centralt som vi
bestämde oss för att bo i två dagar.

När familjen
åkte hem följde vi med till flygplatsen och tog där en taxi hem. Bad taxin
släppa av oss i Portobelo där vi handlade lite mat och tog sedan bussen till
Linton Bay Marina.

Vi hade
bokat plats i Shelter Bay Marina precis innanför inloppet till Panama Canal så
vi begav oss av även om vinden var frisk och vågorna grova. Fin segling hela
tiden men vi kände oss nog lite små när vi kryssade förbi alla stora fartyg som
låg ankrade utanför. I inloppet mötte vi dessutom ett stort lastfartyg och ett
kryssningsfartyg. Allt gick bra och vi förtöjde i marinan. Dagen efter fick vi
veta att vårt nya segel anlänt från Barbados. Så tillfredsställande när allt
fungerar som planerat.