Santa Marta 8 december
2016

Lämnade
Bonaire för ett par veckor sedan med Santa Marta Colombia i sikte. Vi gick
samtidigt med Loupan. Dåligt med vind så när det kom ett mindre squall tänkte
vi hissa vårt storsegel. Sugna på segling med stora förhoppningar att det
skulle fungera bra. Tyvärr uppfylldes inte detta utan seglet låste sig ungefär
i mitten på masten trots att vi hade vind från rätt håll. Vi slet några timmar
med att försöka få in det men fick ge upp. Vi insåg att det vore en onödig risk
att segla vidare med seglet halvvägs ute. Dessutom skulle vi passera ett hav
stycke med risk för kraftiga vindar från de höga bergen i land, kraftiga
strömmar och höga vågor som bildas efter att man rundat Cabo de La Vela. Styrde
mot Curacao där vi räknade med att få hjälp och goda råd. Tyvärr var riggaren
upptagen med en båt så han lovade komma och se innan han gick hem. Det tog oss
en halv dag att få loss seglet så när segelmakaren kom hade vi nästan bestämt
oss för att låta sy ett nytt utan lattor. Det tog oss en hel vecka I Curacao
innan segelmakaren fått ordnat alla detaljer med beställningen. Seglet sys på
Barbados och skickas till Panama i januari.

Fort NassauWillemstad

I väntan på
att allt skulle bli klart använde vi tiden till att göra andra saker ombord.
Bil hyrde vi två regniga dagar. Höll kontakt med Ulla och Pelle och bestämde
att ses i Cartagena när de var på väg tillbaka efter turer i inlandet.

Vi släppte
tamparna och lämnade Willemstad en vecka senare. Satte kurs mot Colombia och
räknade med tre dygns segling, bra vind i början men minskande mot slutet. Det
flöt på bra med god fart och i brist på månsken kornblixtar (utan muller) på
nätterna. Vi passerade de farliga vattnen ute på 1000 meters djup för säkerhets
skull (läst och hört). Närmade oss Santa Marta på natten och drog ner på farten
eftersom vi gick för motor och inte ville gå in i mörker. Förtöjda klockan nio
på morgonen och fick besked att vänta på agenten som sköter inklareringen.

Colombia
Santa Marta Colombias äldsta stad med 300000
invånare gav ett trevligt intryck och vi ville gärna gå utanför marinan men det
var inte tillåtet sade man i receptionen. Frågade flera gånger efter agenten men
ingen visste var han var. Kvällen tillbringade vi på fördäck tittande ut över
staden med hur mycket puls som helst.

Agenten kom
på söndagsförmiddagen och lämnade våra pass och båtpapper så vi åt middag iland
på kvällen. Intrycket bestod, Colombia är ett trevligt land och befolkningen
gästvänlig, hjälpsam och trevlig. Beklagar bara att vår spanska är så dålig.
Kriminaliteten som har fått många att avstå från besök under många år har man
satt in resurser för att bekämpa, mycket poliser och väktare överallt.
Narkotika handeln samarbetar man med USA för att bekämpa, US CoastGuard och
Colombiansk Coast Guard patrullerar kuststräckorna för att stoppa smuggling.

Vi skulle
träffa Ulla och Pelle i Cartagena på måndags eftermiddag så vi bokade hotellrum
i den historiska stadsdelen. Bussturen skulle vara 4-5 timmar. Bekväm minibuss
med bra AC och bekväma säten. Några stopp på vägen där man kunde köpa dryck och
göra toalettbesök.Första stoppet i Barranquilla

Landskapet utanför bussfönstret skiftade från
stadsbebyggelse på höga höjder, hotellområden vid havet, låglänta delar som
översvämmats av allt regnande. Där levde människor vid den hårt trafikerade
vägen i enkla hus med skräpig omgivning som nu också var våt. Bergen grönskade
intensivt och ogenomträngligt.

När bussen
stannade i Cartagena tog vi taxi till Casa India Catalina Hotel.Casa India Catalina

Vid
incheckningen stod Ulla och Pelle som kommit med flyg, bra timing! Vi var
inbokade på fjärde våningen, dit nådde inte WiFi men det skulle ordnas imorgon.
Associerade till Marigot Hotel från ”feelgood” filmen med samma namn. Vi fick
aldrig WiFi utan fick gå ner till entré planet för att komma ut på nätet.

Ulla och
Pelle hade bokat gratis sightseeing i den historiska delen åt oss också. Vi
vandrade med trevlig guide Edgar som försåg oss med fakta och historia om Cartagena
och Colombia.Edgar

Turen varade i två timmar men med en så inspirerande och kunnig
guide stod man ut med svettandet i den gassande solen.

Indiankvinnan Catalina med historisk betydelse för ColombiaIndiankvinnan som vill bli fotat för en dollar

Sombrero Colombias nationalsymbol

Eftermiddagen
blev det marin museum och colombianskt kaffe på Juan Valdez café. Mysigt att
komma ut på kvällen när juldekorationerna lyste överallt, man sparar inte på
dekorationerna precis. Överallt försökte man få ihop sitt levebröd genom att
roa turister men inte påträngande.

Efter middag
på Cevicheria restaurang med god mat strosade vi sakta hemåt. Utanför en cubansk
pub blev jag tillfrågad av en liten äldre man var vi kom från. Han svarade på
svensk/norska att han bott i Trondheim i tolv år. När Ingvar kom fram hade de
mycket att prata om. Delimiro drog med oss in på baren och vi fick avnjuta
cubanska rytmer som orkestern spelade. Satt nästan och ångrade att vi inte
valde att besöka Cuba också. Delimiro ville visa oss mera av sin stad, han höll
ett högt tempo så det var bara att hänga på.Två gamla sjömän från Trondheim

Loupan och Hakuna Matatas besättningPegasus

Stoppade bilarna och klappade dem
lätt på motorhuven så vi kunde gå över gatan. Trafiken är intensiv och tät
överallt. Delimiro följde oss till hotellet och vi avtalade att ses klockan tio
på morgonen så skulle han visa var vanligt folk bor. Getsemanie var ett lugnt
bostadsområde med de flesta husen välvårdade och graffiti dekorationer på plank
och tomma husväggar. Vi försökte hela tiden övertala honom om att vi måste gå
till bussen. Han bara skakade på huvudet och menade att det ordnar han. Till
slut småsprang vi till hotellet för att checka ut. Delimiro följde med och
ordnade så flickan i receptionen ringde efter buss som skulle hämta. Vi tog
adjö och rusade upp på rummet för att duscha. När bussen kört runt och plockat
upp fler passagerare och vi var på väg ut ur staden stannade den och vem kliver
in om inte Delimiro. Han hade kommit på att vi nog inte tänkt på att tala om
för chauffören var vi skulle av i Santa Marta. Språket är förstås ett aber men
vi hade nog klarat det. Hur som helst var det ju snällt av honom att tänka på
allt. Adjö en gång till.

Flera timmar
senare i mörker kom vi hem till Santa Marta.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR