Curacao & Bonaire okt/nov 2016

Curacao och Bonaire
oktober – november 2016

Vi blev kvar
i Willemstad och arbetade med båten i fyra veckor. Installationen av Watermaker
tog mer tid än vi trott. Nu är den på plats och provkörd så vi vet att vi kan
få fint vatten. Ingvar har haft hjälp av Pelle eftersom vår man som skulle
bistå med verktyg och instruktioner var så överhopad av arbete att han gick
från det ena till det andra.

Fiskare från Venezuela

Livet på
varvet gick sin gilla gång, några båtar blev klara och gav sig av medan det hela
tiden fylldes på med båtar som sjösattes och gjordes klara vid bryggorna. Låter
som att vi inte gjort annat än jobbat. Det skulle vi inte orka, mitt på dagen
när det är som varmast ibland +37, tar vi en tupplur eller en tur till någon
affär med AC. Riggaren har bytt vårt storsegelfall vilket vi har trott varit
orsaken till vårt trassel med seglet.

Amiga på väg västerut

Nåtarna i
teakdäcket smälter i solen och på ett ställe hade teakdäcket rest sig, så vi
har haft snickare som limmat fast teaken
och satt nya nåtar.

Det har
kommit fler svenska båtar Bijou med Roger och Elisabet som kommit för att få
lite arbete gjort av varvet. Flera båtar med besättning som vi träffade i våras
när vi låg där har också kommit. Rose och Jani med Lovely Lady från Seattle som
skall vidare för att sälja båten i Florida. Imponerade av Rose som varit
testpilot och nu seglar en 46 fots båt. Hon sköter det mesta själv och båten
ser ut att vara i topp trim.

Lovely Lady

Tyska Rebell
med Bernd och Birgit från Berlin kom med hälsningar från Peter och Ulrike som
vi seglat mycket med under förra säsongen.

Vi ser ofta kornblixtar
från åskväder i Venezuela. En natt när vi bodde i Louis (elektrikern som
hjälpte till med Watermakern) lägenhet för att jag hade besvär med mitt ena knä
och skulle ha svårt att röra mig ombord när de tog upp durken kunde vi inte
sova en blund förrän på morgontimmarna. Det började blixtra i kvällningen när
vi satt på balkongen. Tjusigt tyckte vi men så började det komma närmre.
Utvecklade sig till ett ordentligt tropiskt oväder. Strömmen gick flera gånger
och ovädret höll sig ovan oss i många timmar. Det gick att känna lufttrycket in
genom fönsterrutan vid urladdning. Lite olustigt men det drog sakta bort i
morgontimmarna.

Grote Knip

Mitt knä
råkade jag vrida snett i rulltrappan på Nässjö station vid försök att rädda en
av våra väskor att glida iväg. Sedan dess har det varit svullet och smärtsamt
vid belastning. Våra italienska båtgrannar som vi pratade med redan på
flygplatsen Giovanni och Raffaella rekommenderade Green Clay (grön lera) som
jag frågade efter på olika apotek utan framgång. Burken jag fick av dem använde
jag varje kväll och blandade pulvret till lera som gick att applicera på knäet.
Lindade förband om och kunde se god effekt av på mornarna. Smärtstillande och
uppfriskande ”dag gel” gjorde tillvaron uthärdlig. Nu efter flera veckors
behandling känns det mycket bättre.

Avbrott i
vardagen får vi när vi bestämt oss för att gå ut och äta, Willemstad har många
matställen av olika kvalitet. Många nöjes ställen finns också men är nog mest
lämpade för yngre generationer. Vi blir aldrig seglivade på kvällarna. Ett
annat trevligt avbrott är fredagarnas Barbecue i Palapa. Det har bjudits på
Kycklingspett, korv av olika slag och någon slags grillade köttbullar.
Grillmästare är alltid Pierre som är en av ägarna och i baren står Melissa som
annars sitter i receptionen. Trevligt när även de anställda får del av detta.

Grillmästare Pierre

Palapa Bar

Sista helgen
i Willemstad slog vi oss lösa och åkte först till Hotel Hilton där det var
matmässa med lokal mat i trädgården. Man sålde småportioner, vi provsmakade
flera och tittade runt bland utbuden. När vi kände oss mätta och hade stillat
vår nyfikenhet bestämde vi oss för att åka till Avila Beach Hotel där Ulla och
Pelles båtgranne skulle spela med en orkester i beach baren. Tyvärr gick hennes
instrument sönder så vi fick inte höra hennes fiol. Men vi satt kvar och
lyssnade på musik från 60/70 talet. Härligt att sitta så man hör havets brus
och titta ut i stjärn klar natt.

Marelden
glittrar i toaletten på natten om man inte tänder lampan. Sömnen blir inte
alltid den bästa om det inte är någon vind, då är värmen påfrestande. Våra
fläktar sänker ju inte temperaturen men det blir lite cirkulation som känns
behaglig. Går det inte sova inomhus ligger vi i sittbrunnen och använder vårt
stora myggnät till dubbelsäng. Myggen biter inte bara på nätterna utan det
händer även på dagtid. Myggmedel använder vi ofta.

Hyrbilen har
vi haft god nytta av när vi behövt reservdelar eller annat som behöver bytas.
Den 1 november kastade vi loss tidigt och gick för motor till Bonaire som
ligger sydost om Curacao.

När vi kom, Loupan
och Hakuna Matata, fanns två svenska båtar redan i Kralendijk, Nanny och Tacoma
från Göteborg. Kvällen inleddes med Sundowner på Nanny och sedan middag med Rose
från Loveley Lady i Marinans restaurang.Lovely Lady lämnar Bonaire

Bonaire är en liten ö med salt export
och turism som huvudnäringar. Det finns två marinor för fritidsbåtar och man
får inte ankra eftersom stora delar av ön är naturpark som man är rädd om. Av
hamnkontoret får man hyra en boj för $10/dygn. Vid varje bojfäste har det blivit
ett ekosystem av fisk. Vattnet är kristallklart och man kan se många olika
sorters fiskar under och runt båten. Som att ligga i ett akvarie. Ett stycke
längre ut mörknar botten och det blir bråddjupt. Kleine Bonaire är en liten
nationalpark som ligger en bit utanför huvudön. Där finns det mesta att se för
dykare och snorklare.

Vi har
kommit igång med avsaltning av vatten som fungerar fint, känns lyxigt att kunna
duscha ofta när det är så varmt. Yoghurt tillverkningen går också bra, den är
dessutom god.

Här har
varit många nätter med åska och regn som beror på ett vädersystem i närheten. Dåligt
med sömn när det är för nära. Lokalbefolkningen säger att det är mycket
ovanligt. Biluthyraren menade att hans dotter som är åtta år aldrig hört muller
tidigare.

Ön är liten
så vi hann köra runt nästan hela ön på en dag. Lunchen intogs på resort vid
havet. Härligt ställe med Iguaner som sprang runt benen på oss när vi åt. De
ville ha del av vår sallad. Ovanligt att de är så vana vid människor. Bestämde
mig för att inte testa Iguana soppa som ibland finns på menyer.

Tama Iguaner

Utsikt vid bordet

Samma dag
körde vi förbi salt högarna som ligger och torkar i solen efter att det mesta
vattnet försvunnit i bassängerna. I omgivningen fanns bevarat slavhyddor där de
fick bo när de arbetade vid saltanläggningen.