S/Y Hakuna Matata

Avslut på Karibien
segling 2016

Tidig morgon
lämnade vi DesHaies Guadelope som fortfarande var omgivet av regntunga moln och
dimma efter en hel natts regnande.

Ju mer distans vi fick till ön ju klarare
och soligare blev himlen. Fin segling i lätt vind och mycket varmt i
sittbrunnen på eftermiddagen. Skönt när det började bli kväll. I skymningen var
vi framme vid Jolly Harbour på Antigua och såg några bekanta båtar för ankar.
Vi ankrade också i det klara vattnet men avstod från bad för det hade blivit
helt mörkt när vi var klara med ankringen.Kontroll av ankarläge

Några dagar låg vi på svaj och gick
sedan in i marinan där det var stekhett och helt nödvändigt på eftermiddagarna
att gå till stranden eller poolen. Antigua

Flera gånger såg vi rökmoln i buskagen runt
marinan vilket vi trodde var brand tills någon berättade att det var
myggbekämpning. Man var rädd för att få Zika som fanns på närliggande öar. Vi
umgicks med hemvändarna som sammanlagt skulle bli drygt 10 svenska och norska
båtar över Atlanten. Lite vemodigt eftersom det kändes som det blir bara vi kvar.
Men vi skulle ju bara ner till Curacao 508 Nm och göra båten klar så skulle vi
flyga hem. När prognosen visade lovande väder i fyra dagar bestämde vi avgång.

Vi satte
segel sen eftermiddag i Antigua efter att vi sagt adjö och önskat bra vindar till
de som skulle segla hemåt. Vi räknade med 3 till 4 dagars segling söderut till
Curacao . Passerade Montserrat och såg att det var mycket bebyggelse på nord
västra sidan till skillnad mot andra delar av ön. Vi hann långt innan mörkret
föll. Behaglig segling och bara enstaka båtar i närheten. Halvmånen visade sig
omkring elva tiden och var sen uppe större delen av natten. Dagarna förflöt i
samma behagliga tempo och vi kom snabbt in i rutinerna. Fyra timmars pass på
nätterna och båda uppe dagtid. Värmen var inte besvärande annat än mitt på
dagen och nätterna var ljumma.Efter fjärde
natten som var mulen tilltog vinden och sjön byggde upp sig till 2-4 meter. Friska vindar

Vår
fart ökade och vi tänkte oss att vi kommer in till marinan med god marginal
innan det blir mörkt. Bonnaire såg vi inte mycket av men enades om att besöka ön
när vi återvänder till hösten. När vi rundat syd östra udden och hade ett par
timmar kvar till Willemstad upptäckte vi en Day Cruiser med många ombord som
vinkade.Utan kontroll

Coast Guard hade patrullerat med flyg några timmar tidigare i området
så vi diskuterade vilka de kunde vara när vi närmade oss dem. Familj på
utflykt, flyktingar från Venezuela, fiskare eller pirater? Bestämde oss för att
i första hand larma med Pan Pan som betyder, i behov av hjälp men inte
livshotande. De var 6-7 personer ombord i olika åldrar, alla utan flytväst. Det
blåste som mest 16m/s i byarna och sjön gick hög så vi vågade inte gå nära den
drivande båten. Vi tog in våra segel och lämnade bara en flik av storseglet
uppe. Ropade och frågade om de hade tamp ombord vilket de inte hade. Deras
motor var helt livlös. Sjöräddningen i Willemstad frågade om vi kunde bogsera
motorbåten iland vilket vi ganska trötta och bara två ombord såg som omöjligt i
rådande väder förhållande. Istället lovade vi att vara ”stand by” tills hjälp
anlände. Någon som vi kommunicerade med missförstod och trodde det var vi som
behövde hjälp vilket vi förklarade flera gånger inte var fallet. Så småningom
fick vi prata med en kvinna som talade perfekt engelska och då redde vi ut
situationen. Trots detta tog det lång tid tyckte vi och började tänka på plan B
som vi hoppades slippa. Vi visste ju inte hur fort båten skulle driva in i
klipporna men var beredda att gå närmre och antingen få dit en tamp eller försöka
få folk ombord i vår båt. Vind och vågor
ändrade sig inte mycket. Efter 2,5 timme dök det upp en fiskebåt som lyckades
kasta ombord tamp till de nödställda och efter ytterligare en halvtimme kom
sjöräddningen. Vi fick besked att vi kunde gå vidare och man tackade så mycket
för hjälpen. Willemstad

Skymningen kom snabbt och det var mörkt innan vi kom fram till
inloppet av Willemstad. Svårt att urskilja vilka ljus som var navigationsljus
när staden badade i ljus men med styrfart och alla sinnen på helspänn kom vi
fram till bron som vi skulle ropa upp. Då fick vi besked att de såg oss och vi
skulle bara fortsätta framåt. Framåt såg vi bara allehanda färgglada lampor och
flaggor, utmed kanterna restauranger med helg nattlivet i Willemstad. Vi kunde
inte gå alltför sakta för det var stort svall så båten ”dansade” fram och det
tog en stund innan vi såg att svängbron öppnat sig i ena änden en liten bit.
Det behövdes inte mer för vår lilla båt, hel öppning bara när de största
tankbåtarna skulle igenom. Det var bron som var dekorerad med färgade lampor
och flaggor, en flitigt använd passage mellan två stadsdelar. Musiken från land
var välkomnande och det kändes faktiskt som vi dansade in. Så började vi leta
efter leden till Curacao Marina i den stora hamnen med Raffinaderi och
tankfartyg i alla storlekar. Marinan låg längst in i en vik och det var dåligt
med ljus på den sidan av hamnen. På andra sidan låg fartyg med överfull
belysning och lågor i skorstenar som visade att man hade överskotts gas som
evakuerades. Svallet var minimalt längre in i hamnen så vi kunde sakta smyga
oss vidare. Väl framme vid marinan var ett grund markerat med fendrar i inloppet.
Det var mörkt i alla andra båtar och inte mycket belysning på bryggorna så vi
vågade inte gå in. Vände mot staden igen och såg då en kaj som verkade utmärkt
att ligga vid över natten. På andra sidan kajen låg en Coast Guard båt. Efter
förtöjning gick vi mot ett hus som vi sett folk gå in i. Knackade och snart kom
tre Coast Guards, vi förklarade och undrade om vi fick ligga där. Det gick inte
det var militärt område. En av dem påpekade att vi inte förstod vilken
allvarlig situation vi satt oss i och tur för oss att de inte sett oss i
övervakningskameran. Tonen var vänlig och inte alls fientlig men innan vi
lämnade ville de ha kopior på våra pass och bild på båten. Inte mycket att säga
emot. Deras förslag var att vi skulle gå till kajen där Immigration låg. Där
avklarades sedvanliga formaliteter och de lovade oss att ligga kvar under
natten. Lätt kvällsmål och snabbt i säng.

Stadskajen

Vid fyratiden
blev vi väckta av hamnvakt som ville att vi skulle flytta oss 100 m för det
skulle komma in en stor tankbåt och förtöja där vi låg. Det gick smidigt och vi
somnade snart om. Tankbåten var stor såg vi när vi vaknade, kändes bäst att
förflytta sig dit där vi hör hemma i småbåtshamnen.

Curacao Marina

I dags ljus
var det inget problem att ta sig till Curacao Marina och vi blev välkomnade av
andra seglare eftersom marinan var stängd på söndagar, bara portvakten i
tjänst. Vi blev anvisade en långsidesplats där vi sedan låg hela tiden. De
flesta båtar i vattnet var amerikanska med trevliga besättningar. Marinan var
effektiv och proffsig. Vi fick snart veta att det fanns en svensk båt till i
vattnet. Vi sökte upp den och väckte Umeå killarna som vi träffat tidigare. De
var i full gång med konserverandet av sin båt. Vi satte också igång så fort det
blev vardag. Dagarna blev slitsamma på grund av värmen. Vi upptäckte snart att
det var snudd på omöjligt att arbeta när det var som varmast. Det hade inte
regnat på Curacao på många månader så det var knaster torrt överallt. Kvällspromenad mot centrum

Vi hade
gångavstånd till Willemstad så ibland tog vi en promenad dit för att röra på
benen. Första helgen hyrde vi bil med Markus och Alexius och körde omkring på
ön. Högt tryckHårt underlag lavastenLunch nota

Middag i Spanish Water på fredagskvällen var trevligt och kul att se
området som rekommenderas för ankring. På sydsidan av ön finns också många fina
stränder med klart turkos vatten och vit sand. Nackdelen var att man behövde
åka bil dit eller buss. När vi blev alltför badsugna gick vi till ett hotell
och åt eller drack en öl så kunde vi bada på deras strand.

Dagarna
förflöt med arbete, kändes som det aldrig skulle ta slut, säkert inte så effektivt
heller i hettan. Lule killarna såg till så vi fick se Aktuellt på storskärm i
marinans bar varje kväll. Som tack blev det middag på Hakuna Matata deras sista
kväll på Curacao. De sista nätterna när båten låg på land, ännu varmare, tog vi
in på hotell med underbar AC. Småförkylningar fick vi på köpet. Ofta fick vi
skjuts av våra amerikanska båtgrannar så vi slapp gå hem efter arbetet. Då
orkade vi ta promenader i staden och se oss om. Willemstad var en trevlig
upplevelse med många olika människor, det talades engelska, spanska,
holländska, något lokalt språk av Arrawaks ättlingar, kinesiska och säkert
fler.

Efter nästan
två veckor var vi klara och stängde båten innan den skulle in i inhägnad med TV
övervakning och tre Rottweilers. Ur vattnetSnäcksamlingSnabb växt i värmen

Vi firade med middag på restaurang tillsammans
med amerikanska båtgrannar som också skulle hem.

Nu är vi
hemma till mitten av oktober tänker vi oss. Sparsamt med blogginlägg i sommar.

Vi önskar er
alla som följt oss en trevlig sommar! Nya bloggar till hösten (förhoppningsvis
lite oftare).

Tuija och
Ingvar