Karibien 30 januari
2016

En
övernattning i Rodney Bay så hann vi fylla diesel och proviantera. Vi visste sedan
tidigare att det kan vara svårt att få tag i det man vill ha på de mindre öarna
söderut. Fortsatte till Marigot Bay där Blue Moon och Kwanza väntade in oss. Vi
hade avtalat att segla tillsammans.

Vi fortsatte
till Soufriere som ligger vid foten av de två Pitonerna, aktiva vulkaner klädda
med intensiv grönska. Svavellukten var kännbar där vi låg precis nedanför Petit
Piton. Där kan man åka på Drive in Vulcano, titta och lukta på flytande lava.

Vi hyrde en
boj utanför den lilla staden och svajade friskt i strömmen. Som på så många
ställen blev vi mötta av pojkar som ville hjälpa till att förtöja. Detta klarar
vi själva men eftersom de antagligen har detta som levebröd så får de oftast
hjälpa till. Park Rangers kom senare och tog upp avgift. Vi hörde oss för om
hållfastheten i bojarna och man bedyrade att de kontrollerades en gång i
månaden. Morgonbad från båten och besök i Diamond Baths som har naturligt varma
bad (vem som nu kan längta efter det i värmen). Baden ligger i fina Diamond
Botanical Garden med tät grönska och välskötta planteringar med tydliga skyltar
framför de olika växterna. Många växter är samma som vi har i krukor i fönstren
hemma, fast mycket större. Här klarerade vi ut från St Lucia. In/ut klarering består av tre delar,
Emigration, Customs och Health control. I Soufriere fanns ingen Health contol
men det behövs inte vid utklarering. Numera kan man skriva in sina uppgifter på
SailClear på webben, aktivera inför ny inklarering där formuläret skrivs ut och
man behöver bara signera. Mycket smidigt
men finns inte överallt ännu.

Seglingen
fortsatte till St Vincent rakt söderut. Inklarering i Walillabou Bay där
Pirates of Carribean spelades in. Vi bokade bord för kvällen på Rock Side cafè
i Keartons bay, viken bredvid, så fick vi ligga vid deras bojar. Avslappnande,
bara fyra båtar i viken.

Orlando och
tyska Rosi gav bra tips för aktiviteter. Vi bestämde oss för att ta oss till
Kingston, huvudstaden, med buss. Medan vi stod och väntade på minibuss,
fungerar som i Afrika man kör när det blir fullt, stannade en ung man i bil. Vi
blev erbjudna att åka med och bli hämtade för en billig penning. Vi tackade ja
och fick en fin föreläsning om St Vincent på köpet. Jag frågade om Marijuana
odlarnas förening som beskrevs på en karta, om det är lagligt, det var det inte
men vår guide menade att det inte var ide att jaga dem eftersom det växte
Marijuana i vartenda dike på hela ön. Kingston var en annorlunda upplevelse med
mycket liv och rörelse, som en stad i Afrika. Trevliga hjälpsamma människor
överallt. Numera går kryssningsfartygen till Kingston, man har sent fått upp
ögonen för nyttan av turister. Hoppas att det bidrar med arbetstillfällen.

Efter några
dagar drog vi vidare till Bequia, skandinavernas tillhåll. Vid jul var hela
viken full av skandinaviska båtar sades det. Jacks bar (svensk) serverade
julbord. Här sammanstrålade vi med alla som vi seglat med längs Iberia halvöns
västkust. Härligt att ses igen och höra om upplevda äventyr sedan vi sågs
senast. Turligt sammanföll besöket på Bequia med Bequia Music Festival som
varade över hela helgen. Inleddes med lokal steelband musik på en restaurang. Medryckande
rytmer. Fortsatte med blues och countryrock konserter på stränderna av kända
band och artister från flera länder. Avslutningskonserten på Reefs i Lower bay
bestämde vi oss för att besöka. Enklaste sättet var att ta jollen trots mycket
svall vid stranden. Tilläggningen vid stranden gick bra, vi bara körde rakt upp
och jag klev ut och höll jollen vid nästa våg. Det blev värre när vi skulle
hem, Ingvar upptäckte att det var många småpojkar i vår jolle vid stranden så
vi informerade de andra att vi drar hem innan det mörknar. När vi kom ner till
stranden var jollen full av sand så klart. När vi skulle i vattnet fick vi
hjälp av småkillarna, svallet hade ökat så när jag skulle i jollen ville jag
inte ha sand på klänningen utan tänkte kliva i, fick i en fot men så kom nästa
våg och jag tappade fotfästet och föll i vattnet. Pojkarna fick sig ett gott
skratt och jag fick åka hem och skölja saltad klänning. Berättade för Kina som
tidigare berättat om en engelsk dam som beklagade sig över att det var svårt
att stiga ur/i en jolle med bevarad dignity. Det var väl så det kändes ungefär.
Konserten var ett sammandrag av de bästa artisterna och höll på länge den
kvällen. Vi låg på svaj med höravstånd. Våra kompisseglare hade dragit vidare medan
vi gladeligen pratade skandinaviska så efter drygt en vecka bestämde vi att ses
i Canouan, liten ö söderut. Pizzakväll, genomblöta efter störtregn (vi hade
ombyte i vattentät säck med oss) med SeaBea`s besättning blev trevlig
avslutning på Bequia.

Fyllde
vatten och lämnade sopor innan vi seglade den korta sträckan till Canouan.

Blue Moon
och Kwanza kom från Mustique till Canouan, alla tre båtarna ankrade i den
grunda viken. Öster om oss fanns höga berg som stoppade Passadvinden som
istället bildade en nordlig byvind (fallvind) som kom plötsligt och med styrka.
På kvällen satt vi båda och läste i sittbrunnen, jag gick till sängs först och
hade precis somnat när Ingvar väckte mig. Han behövde hjälp med att vända vår
jolle med utombordare på som låg upp och ner i vattnet. Vi fick slita
ordentligt i vinden innan jollen var säkert förtöjd och motorn sköljd med sötvatten.
Befarade att motorn var förstörd eftersom vi inte märkt när den blåste omkull. Vi
sov inget vidare den natten, kontrollerade ofta också hur mycket vi draggat.
Ankra om i mörker och hård vind är inget önskegöra. På morgonen avtog vinden
och vi såg ut att ligga still men hade släpat ankaret 50 m så Ingvar dök ner
för att kontrollera fästet som då var OK. Ingvar kontaktade norske Leif på ShoShana
B som låg en bit bort. Han är erfaren båtbyggare och har stor båt med mycket
utrustning. Leif ville att Ingvar skulle ta med motorn så kunde de jobba ihop
och försöka få igång den. Anne Kristine bjöd mig ombord också så fick vi hälsa
på deras gäster Britt och Oddvar. Trevligt umgänge medan det jobbades med
motorn. Tyvärr ville den inte starta så på Leifs inrådan kontaktade Ingvar en
lokal mekaniker som kom och hämtade honom. För Ingvar en intressant upplevelse
eftersom han inte jobbat med bensinmotorer att se hur Cassimo gick till väga.
När motorn startat berömde Ingvar och betalade glatt de 800 kr han ville ha för
jobbet. Cassimo menade att det var en bagatell för sådana jobb gör han varje
vecka. Skönt att slippa köpa ny utombordare och ha en som dessutom gick bättre
än tidigare.

Ulrike och
Peter hade hyrt en golfbil för följande dag och det passade oss bra som inte
ens varit iland och sett oss omkring. Vi valde att hyra en boj för att slippa
fundera på draggning under natten. Vi fick en bra boj framför Hotell Tamarind
och där fungerade WiFi utmärkt. Bilen hämtades på Tamarinds parkering följande
morgon. Ingvar fick köra och Peter var kartläsare, jag och Ulrike åkte
baklänges bakom dem. Ön är inte stor och dessutom får man inte köra på den
norra delen som är privat utan att betala avgift (Trump sades det), kostade
mycket och knappast värt det. Vi vände vid grinden. Vacker ö med fin utsikt
från höjderna. Vägarnas beläggning kunde man väl önska mer av. Som tur var
fanns det inte så mycket trafik. Lunch på lokal restaurant och proviantering
innan vi åkte tillbaks. Charmig ö med trevliga människor.

Från Canouan
är det inte långt till favoritstället Tobago Cays. Där ankrade vi och snorklade
i det klara turkos vattnet varje dag, fantastiskt att simma med sköldpaddor.
Många fler än då vi var där för fem år sedan. Rockor och fiskar fanns också.
Ibland kunde vi se dem från båten. Kevin från Australien berättade att
korallerna dör av den ökande vatten temperaturen, sker globalt. Skrämmande! En grillkväll på största ön är nästan
obligatorisk. Vi bokade med Kojak en av 20 organisatörer, han serverade grillad
halv hummer, gratinerade potatishalvor, ris med grönt och sallad. Dessert
lokala frukter. Dryck fick man ha med själv. Som av en händelse gjorde hans fru
den bästa Rhum Punch i Karibien. Nja, kanske i sötaste laget men det är all
Rhum Punch för mig. Gott och njutbart och trevligt med Susanne och Anders från
Stockholm vid vårt bord också. De hade blivit lovade att få svenskt sällskap! Gäller
att komma på försäljnings argument. Från Tobago Cays gick vi vidare till Union
Island. Så annorlunda mot andra öar, det är charmen med öarna att de är så
olika trots det korta avståndet. Vår avsikt var att klarera ut i Clifton
huvudstaden. En stad som lika gärna kunde varit i Afrika. Charmiga, färgglada
små butiker på huvudgatan med blandat sortiment som gamla handelsbodar förr i
tiden. Ankrade vid det stora revet gav bedårande utsikt och frisk fläkt av
passadvinden från Atlanten. Nästa dags segling gick till Carriacou. Framme
ankrade vi så fort vi bara kunde för att hinna med inklarering i Grenadinerna.
Vi hann, de använde SailClear, så vi kunde gå tidigt nästa morgon till Grenadas
huvudstad St George. Carriacou är den plats som vi upplever som mest förändrad
sen sist . Det var avverkat skog och Mangrove vid stranden. Många restauranter
och pizzerior som man inte såg tidigare utmed strandvägen. Det vi kom ihåg var
bara skog och Mangrove runt hela viken. Positivt, så får man hoppas det går bra
för dem som behöver jobb. Avsegling var satt till kl 08,00, Kwanza gick lite
innan, Blue Moon exakt och vi någon minut senare. Bra vind nästan hela
sträckan. Innan man når Grenada seglar man förbi den aktiva undervatten
vulkanen Kick ’em Jenny på 500 meters djup. Säkerhets zon runt vulkanen är 1,5
km i diameter och utökas till 5 om vulkanen har utbrott. Namnet är efter en ö i
närheten med samma namn, ön är muffinsformad och hög 668 m. Den har rykte om
sig att bygga upp(kick up) hög sjö när man passerar norrut. Samma sak skulle
hända om vulkanen får ett utbrott.

Framme i
Grenada ankrade de båda andra båtarna medan vi gick in i Port Louis Marina,
södra Karibiens bästa. Vi hade stort behov av att tvätta och duscha. Vår dusch
ombord är en nödlösning och tar mycket av vårt vatten. Överallt betalar vi för
att fylla vatten och är man ofta i saltvatten blir det många duschar. Oftast
använder vi vår dusch kudde på däck.