Atlanten 2015

Atlanten 24
november 2015

Följande morgon avseglade vi med etappmål Cap Verde. I början kan man följa varandra på AIS men efter ett tag när avståndet ökar har man tappat den möjligheten. Akterlanternor syns långt men visuellt ser man få båtar på dagtid. Vi hade många katamaraner som seglar fort, även segelbåtar över 50 fot som också är snabbseglare och så vi och några fler som inte tar oss fram så fort.
Vi kom in efter 6 dygn och 585
NM. Allt ombord som var vitt hade fått ett skimmer av rödbrunt efter sanden som
blåst in från Afrika. Hela båten var dessutom helt saltad, kristaller på allt
på däck. Cap Verde består av många öar men Sao Vicente är den enda ön som har
marina.

Även i
Mindelo som staden heter hade Klaus planerat trevlig utflykt med middag och
underhållning. Buss var bokat för 32 personer men på morgonen meddelade firman
att man inte har någon så stor buss. Åtskillig tid gick åt innan man lyckades
få till transporten med flera fordon. Cap Verde är Afrika, varmt torrt och
soligt med mycket trevliga människor. Efter torka för många år sedan har man
inget vatten på ön utan avsaltar sjövatten. Landskapet ser kargt och torrt ut
överallt. Här hade vi gärna stannat flera dagar för att kunna utforska fler öar.

Så kom den långa etappen 2037 NM till
Barbados. Enligt gamla engelska sjöfarare” gå rakt söder tills smöret smälter
och gå sedan rakt väst” så kommer man till Västindien. Navigeringen är faktiskt
inte svårare än så. Snabbseglarna kom iväg först. En båt blev påseglad i hamnen
med skador som måste repareras innan avgång vilket skulle ta en vecka. En båt vände
efter fel på Autopiloten, beställde en ny som sedan fastnade i tullen i
Senegal. En båt hade blivit försenad på El Hierro och kom in kvällen före avsegling.
Blev lång väntan för dem alla. Cap Verde låg i passadvindsbältet NE vind så det
var bara att styra ut ur hamnen, sätta segel för styrbords halsar och segla
iväg. Ingen ändring av segelföring på 16 dygn.

Det tog
några dagar att ställa om och hitta dygnsrytmen men sen gick dagarna förvånande
fort. Rutinerna infann sig snart. Tracking mellan elva och tolv,
positionsangivning via kortvågsradio och lite småprat för oss fem båtar med
SSB. Ingvar fick ibland kontakt på SSB med Hasse och Pia på Trud som fanns i
Porto Santos, vid avtalad tid. Pascal i Cornell teamet på Martinique skickade
väderleksrapporter via mail på SSB. Vi anpassade vaktpassen till fyra timmar
och tänjde även på det om man kände sig pigg. Första veckan hade vi månsken på
nätterna och fint solsken på dagarna. När månen försvann och nätterna blev
mörka blev nattpassen tyngre så vi kortade av på vakttiden. Det går inte läsa
för man förlorar mörkerseendet så det blev till att sitta och filosofera med
avbrott för energi intag som torkad frukt. Aprikoser fikon plommon och nötter
var bra nattmål. Färsk mat och frukt tog snart slut så det blev en del pasta
och konserver. Ibland diskuterade vi vilken form vi skulle ha på pastan, det
slutade oftast med att vi tog den med kortast koktid. Fiskelycka hade vi inte
men flygfisk landade varje natt på däck (eller i famnen på Ingvar) och smakade
gott stekt till frukost.

Bra vind största
tiden med enstaka dagar med lätta vindar. Sista kvällen hamnade vi i ett
lågtryck som varade över hela natten. Vindrodret klarade inte styrningen på
grund av stora vågor bakifrån som åstadkommer skarp kursändring och autopiloten
tyckte inte om vågorna så det blev handstyrning för stackars Ingvar. Sömn var
inte att tänka på i den ljudnivån och lutningen. Allt gick bra och vi kom in
till Barbados efter 16 dagar den 10 december 2015 och möttes glatt av Jimmy
Cornell, våra seglarkompisar och representanter från Yachtklubben med presenter
och mycket välkomnande. Vi kunde hämta ut tillfälligt medlemskap i Yachtklubben
där vi också en kväll blev inbjudna till föreläsning av inspirerande Jimmy. Vi
låg förtöjda mitt i Bridgetown med underhållning dygnet runt. Staden var
julsmyckad och det fanns otaliga julgranar som skolklasser klätt med olika
länder som tema. Övertrötta och hungriga fick vi följa med agenten direkt efter
ankomst för inklarering. Proceduren tog lite tid med besök hos tre olika
personer och vi fyllde i papper som säkert ingen läser. Tur för så trötta som
vi var blev det säkert många fel.

Vi hade en
gratisnatt kvar men valde att segla till Martinique när de andra båtarna gick. Seglade
till Martinique med revade segel för att inte komma för tidigt, man ska inte gå
in i mörker för de många reven runt inloppet. Tillbaka till Europa(fransk ö)
avslutades Odysseyn. Båtarna planerar olika rutter och många har besättning som
mönstrar av . Jimmy Cornell avslutade med att ge de många barnen som varit med
i Atlantic Odyssey ett diplom och julklapp. Blev lite förvånad att
barnfamiljerna valt att segla nonstop, trodde de valt avbrottet i Cap Verde. På
kvällen blev vi bussade till ett värdshus på slingriga vägar. Presentutdelning
till alla båtar, musikunderhållning och småvarmt till middag. Vi har haft en
fin översegling med trevliga medseglare från flera olika världsdelar och
hjälpsamma organisatörer. Nu skall vi vila och se över Hakuna Matata II som säkert
fått känna på överseglingen, mer krävande miljö än vi är vana vid.