Till
Lanzarote 27 oktober 2015-10-28

I
väntan på lagom vindar och vågor hade vi en trevlig tid i Lagos. Lågtrycket som
passerade gav mycket regn och ibland kurade vi i sittbrunnen utan lust att gå
ut. En kväll var vi med Vibeke och Sören på trevlig restaurang med god mat och
Fado musik. Underhållningen var fantastisk, en ung kvinna med mycket bra röst
sjöng och två gitarrister spelade.
Vår sista kväll i Lagos kändes som sista
kvällen med gänget. De flesta skulle vara kvar över vintern och det var bara vi
och Archiepelagos Lennart och Eila som skulle vidare till Lanzarote. Archipelago

Lasse på
Sandvita bidrog med goda råd om avgångstid. Prognosen visade att vi skulle ha
lite vind första dagen och beskedliga vågor. Med utökat diesel förråd visste vi
att vi skulle klara oss utan vind ända fram. Motorgång första dygnet med
månsken och stjärnor på natten. Andra dygnet kom nordöstlig vind som tilltog
under natten till kulingbyar. Samtidigt regnade det kopiöst hela natten men vi
avancerade ordentligt. Vinden minskade så småningom och vi fick fina
dagseglingar i sol utom fjärde dygnet då vi av och till motoriserade även om vi
inte hade någon brådska fram. Vi pratade med Archiepelago dagligen annars såg
vi inte till många båtar. Skeppsleden gick närmre Marockos kust och ibland
hörde vi kommunikation på VHF. Siktade
land vid femtiden på kvällen efter lite drygt fyra dygn. Saktade farten ännu
mer för att slippa gå in i mörker. Med fulla segel och väldigt lite vind gled
vi mot Lanzarote.
När det mörknat och vi hade månsken hörde vi plötsligt ett
blåsljud bakom oss som vi först tolkade som vågskvalp. När ljudet återkom
tittade vi runt och ser att vi är mitt i en valflock. Ofrivillig valsafari, en
märklig upplevelse när de dök och blåste vatten nära båten, fick
vattenstänk på oss också. Jag som väntat på att få se val och så fick vi en hel
flock omkring oss. Tyvärr omöjligt att ta bilder eller filma när bara månskenet
gav ljus. Detta pågick mer än en timme, kändes lite obehagligt när vi såg
storleken på några som var nästan lika långa som vår båt och hade stora
stjärtfenor, väldigt nära. Vi ville inte starta motorn och skrämma dem så vi
bara fortsatte guppa fram. Kunde inte se om det var Grindval eller Kaskelot,
båda lär finnas där. Lättade när de försvann. Pratade med damen i turistbyrån
och frågade om hon visste vilken valtyp, det visste hon inte men berättade att
en annan besättning hade haft samma upplevelse. På morgonen gick vi in till
Marina Lanzarote i Arricife på södra delen av ön. Sov gott hela förmiddagen
efter det dramatiska mötet med valarna. Det är många svenska båtar som seglar i
år, i Lagos omtalade som ”den svenska armadan”. I södra Portugal är det
fortfarande 15 båtar som väntar på väderfönster för att gå över till
Kanarieöarna.

När
vi vilat ut bokade vi bil för två dagar tillsammans med Eila och Lennart.
Planerade tillsammans med turistbyrån vad som var värt att se. Körde först syd
och västsidan av ön där vi tittade på en kuststräcka med imponerande vågbrytningar
som sprutade högt upp på land. Anläggningar för utvinning av salt ur
havsvatten. Besökte Timanfaya där vi inte fick köra upp själva utan fick åka
buss genom kraterlandskap med hisnande vägar över toppar och dalar. Vid
restaurangen på toppen fanns varm sand och en man visade hur han kunde elda ris
i en grop på marken. Han hällde också vatten i rör som sedan kom tillbaks med
högt tryck. Lanzarote bildades vid vulkanutbrott för tjugofem miljoner år sedan och
fortfarande dominerar svart lavasten och sand landskapet. Effektfullt där gröna
plantor slagit rot i den svarta jorden. På norra delen av ön finns Mirador del
Rio på en klippa med utsikt över La Graciosa naturskyddad ö strax intill.
Mirador del Rio är ritat av César Manrique landets stora arkitekt och är mycket
tilltalande inrett. Mycket sten, murade vitmålade partier, panorama fönster
från golv till tak, trä golv och trappor, många stora gröna växter i fina
lerkrukor och amplar av järn. Utsiktsterasser runt hela byggnaden. Han har även
ritat och inrett Jameos del Aqua på östra sidan av ön. En fantastisk anläggning
där man inrett stora grottor under jord med restauranger, pooler och
konserthall. Där fanns också en avdelning där det beskrevs hur Kanarieöarna
bildats efter jordbävningar i havet. En grottvandring hann vi också med, grottan
från vulkanen Corona är sju kilometer, vi fick gå en kilometer ofta i hukande
ställning för att inte slå huvudet i sten. Otroliga formationer i gångarna där
lavan stelnat och man kunde tydligt se olika metallsorter i stenen. Besökte
också högt beläget Piratmuseum där vägen upp var största upplevelsen, smalt och
krokigt utan räcken. Värre än Trollstigen i Norge.

Hallowen
firande på marinan deltog vi inte i men var uppe tidigt på morgonen för att
inte missa avgången av Mini Transat, stor regatta med många deltagare för
ensamseglare i 6,5 meters båtar som seglar till Guadelope i Karibien. Två av
båtarna seglades av kvinnor.

När
vi nu hade bil två dagar tog vi oss tid att proviantera en del. Var på IKEA och
köpte lingon, pepparkakor och julduk. Lyckades också få gasoltuben fylld av
gasleverantören Disa.

Vi
planerar att gå till La Palma i början på veckan. Skall vara på
säkerhetsinspektion den 7 november med Cornell teamet. Skall bli spännande att
träffa övriga medseglare. Det är en norsk båt med annars inga andra skandinaver.