Mot Lissabon 4 oktober 2015

Det blev inte Porto hamn utan Leixoes (svårt
att uttala på portugisiska, tränade länge) några mil norr om Porto. Säker
allväders hamn, lätt att gå in. Den portugisiska kusten är det ont om sådana så
man flyttar sig i dagsetapper mellan höstkulingarna. I år fler än vanligt sades
det. Dessutom fiskas det med nät utmed hela kusten. Hopplöst att se näten i
mörker, vi har träffat flera som fått fisknät i propellern. Svårt att se något
system i hur man sätter näten, vi provade både att gå långt ut och långt in, de
fanns överallt.

Fördelen med kuling är att man
ligger i hamn och har tid att se sig om.
Heldag i Porto var trevligt, vi hann mycket av den gamla delen som
tilltalade oss. Promenerade över den största bron som har flera våningar. En
för bil trafik och en för tåg och gående (väl avgränsat). Fin utsikt, såg flera
av de andra broarna och mängder med stora skyltar som inbjöd till vinprovning
på ena stranden, gammal välbevarad bebyggelse i sten och otroligt många fina
stora kyrkor.
När det började kännas i
benen att det var dags att dra sig hemåt frågade vi i turist infon efter
närmaste tåg stopp. Det blev ett långt samspråk med Maria som erbjöd sig att
skjutsa oss hem när hon slutat en halvtimme senare, eftersom hon bodde åt det
hållet. Efter sightseeing i de moderna delarna av Porto släppte hon av oss
utanför grinden i marinan. I hamnen var det full aktivitet med storm förtöjning
av båtarna. På natten ökade vinden till stormstyrka 25 m/s och regnet smattrade
på kapellet, trots detta var det inte kallt. Stormdag två klädde vi oss i
regnkläder och promenerade till affären. Vackert att se när vågorna bryter mot
stranden.

När ovädret var över och vågorna
lagt sig förberedde vi avgång, dagssegling till Figueira do Fox. Det blev en
härlig segeldag utan motorgång. Inloppet som beskrivs som farligt i vind från
fel håll hade byggts om och muddrats till 10 m djup. Hamnvakten var en trevlig
man som berättade hela Portugals historia för oss uthungrade seglare. Inklareringen
tog en och en halv timme och avbröts av en norrman som just anlänt. Ingvar gav
mig en liten varning – nästa inklarering är du tyst och ställer inga frågor.
Ibland fungerar en fråga som att trycka på en knapp. Tillbaks i båten lagade vi
en snabb middag, det var allt som behövdes innan sömntåget gick. Vaknade inte
förrän solen gått upp.

Nästa etapp blev till Nazaré där
vi låg i en fiskehamn, inte så trivsamt. Staden såg fin ut men vi tog oss inte
tid att utforska den. Bäst att segla när den portugisiska nordan blåser.
Pratade med folk som hade koll på världsrekordet i surfing. Vid Praia do Norte
norr om staden kan det vid speciella tillfällen byggas upp vågor på omkring 30
m. Amerikanen Garret Mc Namara sägs i januari 2013 surfat på en sådan våg.
Bilder fanns som visade hur vågen nådde högt över fyren som står på en klippa.
Imponerande!

Vi lämnade Nazaré på morgonen och
seglade till Peniche, en liten stad med gammal aktiv fiskehamn. Sardinfiske
kvoten var uppfiskad så många båtar låg still. För oss 10 båtar som låg vid
gästbryggan var det positivt, mindre svall och motorljud dygnet runt. Däremot
hade man fyllt hela inloppet med fisknät. Bara att kryssa mellan dem. Billig
hamn så vi låg några dagar och umgicks med Hasse och Pia på Trud. Samtidigt planerade
vi för besök av barnbarnet Madelene med pojkvän Simon och bestämde oss för att
gå till Cascais där vi kunde ta tåget till flygplatsen och möta dem.

Utanför Cascais fick vi sms från
Seabee som sett oss på AIS, trevligt att träffa dem igen och även Via som var
där. Båda båtarna skall segla med ARC över Atlanten. Marinan var stor med
mycket lokala aktiviteter. Staden var mysig och mycket turistvänlig. Hörde både
svenska och norska på gatorna. Vädret var bästa tänkbara för ungdomsbesök, 28
grader och solsken. Detta varade hela veckan så det blev mycket strand och bad
i friskt Atlantvatten. Vi flyttade längre in mot Lissabon och låg vid Marina
Oeiras som hade pool med saltvatten, där fick vi färskt bröd i sittbrunnen
varje morgon. En eftermiddag tog vi tåg in till Lissabon (20 min.) där vi njöt
av folkvimlet och alla utbud. Både unga och äldre var stuptrötta innan vi kom
hem vid midnatt. Vi avstod från att försöka segla vidare i floden Tejo, ingen
vind. När Madde och Simon flög hem var de nöjda med veckan och som så ofta gick
den för fort.

När ungdomarna åkt var det hög
tid för oss att fixa med båten. Jag hade hittat några vita plastbitar på däck
och Ingvar kom på var de kom från. Det var ankarrullen som gått sönder, bara
att försöka få tag i ny. Vi hade hört i Marina Cascais men när vi kom dit som
avtalat var mannen inte där den dagen. Då frågade vi i Marina Oeiras där vi
fick hjälp direkt, någon kände till en man som kunde svarva en ny. Följande dag
fick vi telefonsamtal och fråga om vi accepterade priset. Ingen tvekan och två
dagar senare fick vi den i receptionen. Beställningar som vi gjort i marinbutik
i Belém kom inte som tänkt (48 tim) så vi får bara vänta på bom-preventern som vi
gärna vill ha. Nu har vi anmält oss till Cornells Islands Odyssey och seglar med 15
andra båtar över Atlanten via Cap Verde till Barbados och Martinique. Se
ruttplanering!