Irland till England 14 augusti 2015

När vinden lugnat sig i Belfast fick vi en fin seglats till
Dublin. Vi gick från Bangor Marina på morgonen och var framme tidigt morgonen
efter där vi förtöjde i Dun Laoghaire Marina. Första gången vi fick besök ombord
av trevlig tulltjänsteman. Han ville bara veta vilka vi var och varifrån vi
kom. Om vi var trötta efter lång seglats kunde han komma senare, så trötta var
vi inte utan han fick svar på sina rutinfrågor och vi kunde sova några timmar.

Utvilade städade vi först båten i härlig sol/värme och gick
senare iland. Dun Laoghaire var en gemytlig småstad 20 minuters tågresa från Dublins
centrum. Temperaturen bidrog, det var mycket folk överallt, även badare vid
stranden. I Belfast fick vi veta att de inte haft så dålig sommar på tjugo år. Nu
kände vi äntligen sommarkänslan som vi väntat på. Middag på restaurang intogs
utomhus i ljum vind. Ingvar beställde biff och jag asiatisk kyckling. När maten
kom tyckte jag inte rätten såg asiatisk ut men hungrig som jag var började jag
äta halv kyckling med pommes frites gott kryddat, god sås och sallad till.
Plötsligt kom en servitris med den asiatiska kycklingen, det hade blivit ett
misstag i stressen men jag behövde inte betala mer än en rätt. Misstaget var
godare så jag fortsatte där jag börjat, Ingvar offrade sig på den asiatiska
efter biffen.

Dagen efter fortsatte det goda vädret och vi tog tåget till
Dublin. Vi promenerade omkring i centrum och tittade på minnesmärken och
statyer från landets historia. En grupp bronsstatyer vid floden föreställde
utvandrare. Den hade donerats av ättlingar från USA och Kanada till minne av
släktingar som emigrerat. Efter många timmars promenerande, vi hade inte lust
att gå in någonstans, behövde vi något att dricka. The Ferryman genuint bevarad
låg vid floden och är en av Dublins äldsta pubar där bilder på väggarna återgav
Irlands dystra historia från början av nittonhundratalet.

Tillbaka i Dun Laoghaire hittade vi en öppen supermarket där
vi inhandlade proviant för två dygns segling till Falmouth i södra England.

Vid avsegling dagen efter kryssade vi mellan fiskenät flera
timmar i härligt solsken. Som så ofta hade vi vind och ström emot. Kryssade
länge men hittade en kryssbog när strömmen vände som tog oss långt. Våghöjden
tilltog till obehaglig gång och Ingvar påpekade – blir du inte sjösjuk nu så
blir du nog aldrig sjösjuk. Möjligheten finns nog men glad så länge jag
slipper. Under sen kväll hörde vi på VHF radion hur man undsatte en
ensamseglare som var extremt sjösjuk men lyckats ankra.

Efter två dygn hade vi nått Lands End som vi rundade och
Lizzards Point, båda kända faror för sjöfarare när Biscayavindarna är hårda.
När vi kom tidig morgon hade vi blankt hav och strålande solsken. Den dagen gick
det laga lunch, Biff Stroganoff med ris smakade himmelskt när man inte ätit
varm mat på två dygn. Varmt kaffe o litet chokladkex efter.

Tidig kväll gick vi in i Port Pendennis Marina. Mycket båtar
av alla typer, mest segelbåtar men även militärfartyg och kryssningsfartyg.
Sommarvärme och trevliga båtgrannar, vi fick två nyfiskade makrillar av engelsmannen
som la till vid vår båt. Smakade gott stekta med råstekt vitlökspotatis.

Falmouth är en populär semesterort med småstadsprägel, 8000
invånare. Vi kom i mitten av Falmouth
Sailingweek då man skattade antalet besökare till 100 000. Mycket aktiviteter,
segelregattor, jolleseglingar och en dag hade Royal Air Force uppvisning. De nio
planen flög över hamnen i fina formationer med färgad avgasrök. Tjusigt! Sjöräddningen visade upp sin utrustning och
erbjöd provturer. Stort tält intill hamnen där det spelades rockmusik hela
kvällarna fram till kl 23.00 sedan blev det helt tyst. Avslutningen på veckan
var pampig med gigantiskt fyrverkeri över hamnen vår sista kväll i Falmouth.

Vi planerar att gå över Biscaya på lördag då vinden ska avta.
Igår kom det in en svensk och en norsk segelbåt som också ska gå över.

Biscaya 21 augusti 2015

Den svenska båten fick inte sin motor färdigreparerad och
går senare, den norska båten gick några timmar före oss. Vi hade bestämt att
höra av oss vid behov. Den norska båten var 17 fot större och hade kraftig
motor så dem såg vi inte förrän i La Corona. Vi hade fin segling med vindrodret
som styrman i 30 timmar. Behaglig ljudlös gång till skillnad mot autopiloten
som låter som en skrivare och skär genom vågorna i den kurs man ställt.
Vindrodret använder vi mest när vi har bra segelvind och inte behöver stötta
med motor. Vi hade beräknat att det skulle ta oss 3-4 dygn och prognosen lovade
gott väder i 5 dagar. Tiden gick fort med tretimmars pass och läsning, korsord
och matlagning om vart annat. Mycket fartygstrafik runt Franska kusten annars
glesare och någon segelbåt då och då. Delfiner på besök hoppade runt bogen
ganska ofta, trevliga att iaktta. Tyvärr ingen val i sikte. Prövade också fiskelyckan
utan resultat.

Sista natten när vi närmade oss La Corona hamnade vi mitt
bland fiskebåtar i massor, hela flottan såg det ut som. Ingvar väckte mig för
att hjälpa till att hålla utkik så vi var uppe båda två resten av natten. I
gryningen saktade vi farten för att slippa gå in i hamn innan det ljusnat.
Klockan nio gick vi in i A Coruna (galiciska) Marina. Ole! Nu är vi här i solen
och värmen. Njuter av spansk mat och umgås med seglare av olika nationaliteter.
Njöt av utomhuskonsert tillsammans med båtgrannar från Holland på torget i
gamla A Coruna. Magnifikt med mycket folk i alla åldrar, även småbarn i sena
kvällen. Ligger still tills de utlovade hårda vindarna och höga vågorna lagt
sig. Planerar sedan att gå söderut längs Spaniens kust mot Portugal.